Som hundägare träffar jag många männsikor, betydligt fler än om jag skulle vara ute på promenad själv. Då är det minsann ingen som kommer fram och säger hur söt jag är eller hur stor jag har blivit. När jag har Marley som sällskap stannar jag minst en gång per promenad och pratar med någon som jag har lärt att känna genom att ha en hund med mig eller något nytt ansikte som vill slänga några ord. En hund gör det legitimt att börja prata med någon man inte känner. En hund är ett givet samtalsämne. En hund väcker minnen och känslor till liv som behöver berättas, barn vill klappa, killar gör tappra raggningsförsök, ensamma människor vill ha någon som lyssnar en stund. Jag tycker det är mysigt. Jag blir en del av ett större sammanhang och Göteborg blir en småstadsidyll för en stund.

Goldenträff i Stenungsund