Själavårdande


Marley tar sats och spräcker den tunna isen på den ena vattenpölen efter den andra. Han springer med full fart med bakbenen och rumpan i vädret. Öronen fladdrar och hans stora bruna ögon glittrar. Att hunden är lycklig går inte att ta miste på.

Jag går på stigen och ser solstrålarna leta sig fram mellan trädstammarna. Jag följer ljuset tills jag har solen i mina ögon. Jag andas. Jag känner den friska luften cirkulera i kroppen. Vi går vår vanliga runda baklänges. Ändå hittar Marley utmärkt och visar vägen. Han vet precis när vi ska svänga in på mindre stigar och vilket håll vi ska vid vägskäl. Jag gör en avstickare från stigen. Jag spanar in en sten täckt av solens sken. Marley tittar på mig med huvudet på sne. Hans ögon säger och var ska du? Jag sätter mig på stenen som göms av lingonris och skalar mina klementiner. Marley finner sig i den nya vägen och rullar sig i det rimfrostade gräset medan jag delar klementinen i klyftor. Jag ser ut över landskapet, tunt snöklädda klippor och höga tallar. Jag äter en klyfta. En till. Jag andas. Jag sluter ögonen en stund. Djupa andetag. Jag torkar händerna på det blöta lingonriset. Jag reser mig och går vidare med solen i ryggen. Att flickan är lycklig går inte heller att ta miste på.

Kommentarer
Postat av: Alexandra Kjellman

Så fint skrivet!

2011-12-09 @ 07:54:08
URL: http://alexandrakjellman.webblogg.se/
Postat av: Moris

Vad underbart! Att läsa vad du skrev blir i sig själavårdande för den som läser! Tack min dotter!

2011-12-09 @ 15:50:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0