På förmiddagen gick vi ner till havet. Idag var havet betydligt vildare än det var på julaftons morgon. Vågorna slog på stenarna vid strandkanten. Solens strålar smekte trädtopparna i söder och fick hav och klippor att glittra. En av oss var redo ett dopp i det blå.

Marley alltså, inte jag. Ni trodde väl inte något annat? Marley galopperade ner till vattenbrynet, där vände han på huvudet för att försäkra sig att det var okej att fortsätta ner i vattnet. Efter klartecken skuttade han i vågorna så vattnet yrde.

Här ska jag upp! Ett, två och tre...

Och så bakbenen också!

En nöjd och blöt hund med husse. Mina två favoriter.