I veckan som gick var jag på besök hos Sara i sin nya mysiga lägenhet. Istället för en blomma hade jag mig smultron. Det var en underbar sommarkväll och vi satt ute på balkongen och pratade. Tiden bara rann iväg så som den gör när jag är med någon jag tycker om.

Någon gång under min sjukdomstid sa min pyskolog att när man hamnar i en situation som jag hade hamnat i kommer vänskapskretsen att sållas. Att jag kommer att behöva välja bort vänner som tar mer energi än de ger, så kallade energitjuvar. Att vänner kommer att försvinna. Att vänskapen tröttas ut och rinner ut i sanden, så som det kan göra när ena parten varken vill eller orkar ses. Att de riktiga vännerna kommer att urskiljas. Vet ni vad det förunderliga och härliga är? Att jag har kvar varenda en. Varenda en! Tack underbara ni.