Första maj rullade pappa ut finbilen och vi åkte på utflykt.

Vi styrde kosan mot fina Marstrand.

Vi var hungriga och började med en räkmacka på kajen.

Sen strosade vi omkring bland smala kullerstensgränder, backiga grusvägar och fina gamla trähus. Insöp det där som gör Marstrand så speciellt.

Marstrand har ett speciellt ställe i mitt hjärta. När vi var mindre hade pappa sommarjour och vi bodde på brandstationen i en vecka under några år. Vi var över på Marstrandsön varje dag. Köpte glass, fikade, såg på solnedgången, strosade, promenade ön runt, gick vilse, beundrade fästningen. Nu fick jag chansen visa Andreas ett kärt barndomsminne. En utflykt till en gammal vän.