En dikt om livet

 

Den lilla familjen har det inte lätt

hunden måste ut stup i ett

maten måste handlas och lagas

och smutstvätten tvagas

golven bör hållas rena och hundhåren rollas bort från bena

jag har nya arbetstider

och måste gå upp när ögonen svider

allergin har tagit ett grepp om min hud

och från halsen hörs ett väsande ljud

då är inte livet särskilt kul

det känns som om jag hamnat i ett nedåtgående ekorrhjul

jobba, laga mat och hundpromenad är det som gäller

och vips så är det kväller

 

Men om "jag måste" och "jag borde" blir "jag vill"

ja, då kan jag plötsligt om mitt liv tycka till

och att leva för stunden

det gör mig mindre bunden

och genom att fundera på vad som i livet är värt

kan jag hålla det kärt

 

Jag har lärt mig att säga nej

och göra det som är bra för mej

jag är glad att jag finns

och att jag får vakna bredvid min prins

När solen smeker min bleka hy

när jag blickar ut över en vacker vy

när jag promenerar i parken

och ser blommorna på marken

när jag hör måsarnas skri

ja, det är sånt som ger mig livsenergi

 

Det har jag mig nu lärt

vad som i livet är kärt

 

Vilken fantastisk dikt, min dotter! Puss på dig!