Nu har vi varit i Skövde några dagar och jag börjar få riktig hemlängtan. Hem till vår fina ljusa lägenhet med högt i tak. Hem till mitt kök, min säng och pysselhörna. Först ska vi fira in det nya året, sedan bär det iväg hem till Haga. Gott nytt år på er allesammans!

Jag köpte en gammal spetsgardin på loppis för länge sedan och har sedan dess tänkt att sy en kudde av den. I december fick jag tummen ur och satte igång. Jag sydde fast lika stora bitar av gardin och vitt tyg i kortsidorna.

Biten jag klippte var 2,5 gånger kuddens längd. Jag vek den som ett örngott och sydde ihop långsidorna. Knapparna fyller ingen funktion förutom att de är fina.

Jag sydde två kuddar. En stor till mamma och pappa och en mindre variant till mormor och morfar. Nu ska jag sy en till mig själv av det som är kvar av gardinen.

Julaftons förmiddag var magisk. Havet stod stilla och himlen speglade sig i ytan.

Tidig julaftonseftermiddag, fortfarande magiskt vackert.

Juldagen blåste det upp. Vackert på ett annat sätt.

Jag har köpt mig en hatt. Att ha hatt är egentligen inget jag har funderat på att jag skulle vilja ha, men så provade jag en på skoj och oj vad jag gillade den! Efter det har jag införskaffat mig en till hatt, en rosa med svart spänne.

När vi åker tåg kan jag hänga upp hatten på kroken. En tydlig och stilfull markör att här sitter jag.

På förmiddagen gick vi ner till havet. Idag var havet betydligt vildare än det var på julaftons morgon. Vågorna slog på stenarna vid strandkanten. Solens strålar smekte trädtopparna i söder och fick hav och klippor att glittra. En av oss var redo ett dopp i det blå.

Marley alltså, inte jag. Ni trodde väl inte något annat? Marley galopperade ner till vattenbrynet, där vände han på huvudet för att försäkra sig att det var okej att fortsätta ner i vattnet. Efter klartecken skuttade han i vågorna så vattnet yrde.

Här ska jag upp! Ett, två och tre...

Och så bakbenen också!

En nöjd och blöt hund med husse. Mina två favoriter.

Hemma hos mamma och pappa är det sparsamt inrett. De är inte så mycket för att julpynta eller för prydnadssaker överlag. De föremålen som pryder det ljusa hemmet är däremot väldigt genomtänkta och skapar harmoni. Som en flugsvamp på ett silverfat. Vitt och silvrigt med en röd färgklick.

En snöbollslykta pryder fönsterbänken och ger ett fint ljus.

Hemmet är blandat med moderna snitt och runda former. En skänk med snickarglädje och fina beslag från pappas farmor ger hemmet personlig prägling.

Likaså den gamla fotogenlampan.

Jag har nog fått min kärlek till havet från min mor. Ett musselskal format som ett hjärta påminner om närheten till havet. Ett vackert stilleben.

På kökbordet står alltid en bukett rosor i vas. Om det finns fräscha rosor kvar i förra veckans bukett placerar mamma ut dem i mindre vaser runt om i huset.

Jag önskar mina nära, kära, släkt, vänner och bloggvänner några riktigt härliga juldagar. God jul till er allesammans från ett otroligt vackert Stenungsund. Vem säger att en grön jul inte kan vara stämningsfull? En plusgrad, solsken och vindstilla räcker gott för mig.

Dan före doppardan är en ypperlig dag för att fylla på julgodisförråden. Jag och Jenny försökte oss på att göra en godsak från förra året, marshmallowsfudge. Fudgen puttrar ordentligt på spisen.

Förra året blev fudgen mer som kola. I år lyckades vi faktiskt få den mer som fudge, men den blev fortfarande lite kladdig så vi slog in den i cellofan. Gott!

Till julgodissort nummer två behövdes skalade pistagenötter,

jordnötter, dumle och marshmallows. Och flera hundra gram mörk choklad.

Alltsammans rördes ihop till Leilas omtalade rocky road. Inget för nötallergiker, men jag kan förstå hur bitarna smälter i munnen från pappas och Jennys mmm:anden. De ser ju om inte annat väldigt smaskiga ut.

Förra helgen bakade vi traditionsenligt julgodis med mina sysslingar. Det har vi gjort sedan barnsben med undantag från förra året. Då bakade jag och Jenny det här. I år var det som sagt dags igen. Kola och tryffel stod på bakschemat. En massa choklad behövdes till två sorters tryffel.

Vi gjorde chokladtryffel med apelsin och flingsalt toppade med kanderade apelsiner. De blev supergoda och saltet gav verkligen tryffeln det lilla extra. Receptet hittar ni här.

Två kastruller kola puttrade på spisen i omgångar. Min tanke var att göra lingonkola, men det var helt tomt på lingon i frysdisken så det fick bli tranbär istället. Vi tog lika mycket tranbär som det skulle vara lingon. Tranbärskola helt enkelt. Smeten var härligt rosa och länge trodde vi att kolan också skulle bli rosa. I sista stund ändrade smeten färg till den ljusbruna kolafärgen. Receptet på lingonkolorna hittar ni här.

Vi brukar inte få ordning på kolan. Den brukar bli kladdig och oformbar. Men i år! I år blev kolan helt perfekt i konsistensen. Jag har inte sett på maken till så bra kola! Vi klippte kolan i avlånga bitar.

Sedan slog vi in kolorna i cellofan och knöt ihop dem med presentsnöre. Finfint! Kolorna är snart slut så imorgon ska jag och syster baka en till omgång julgodis.

Så här års är det lätt att tyngas ner av mörket. Extra mörkt blir det dessutom när snön lyser med sin frånvaro. Därför bjuder jag idag på en bild med magiskt höstskimmer. Och hörni, snart blir det ljusare igen!

Innan jag gick in i den berömda väggen var hemmet det enda jag kände att jag egentligen hade någon kontroll över. Nu i efterhand inser jag att jag var smått manisk vad det gällde att ha var sak på sin plats. Jag kunde plocka i evighet sent på kvällen för att det skulle vara helt ordning och reda innan jag gick och la mig. Inga kläder slängandes på soffan, fjärrkontrollen under tv-bordet, alla stolar fint inskjutna vid bordet, all disk diskad, all tvätt vikt och inhängd i garderoben och så vidare. Jag borde ha gått och lagt mig för att få sova så många timmar som möjligt av den redan begränsade sömnen. Jag gillar fortfarande att ha ordning runt omkring mig, men idag kan jag gå och lägga mig utan att ägna en tanke på hur det ser ut i köket eller på tvätten ligger kvar i påsen den kom upp i från tvättstugan. Att låta ljusen sitta kvar fast de redan är utbrunna är därför en seger för mig. Nu tycker jag desstom att det är en charm i sig att stearinet har stelnat halvvägs ner för ljusstaken. Förut var det något fult och ofulländat.

Igår åkte vi ut med Andreas släktingar till deras skog och högg granar.

De andra letade perfekta julgranar. Jag gick omkring och njöt av att vara i skogen. Åh, vad jag kan sakna skogens trygga tystnad. Fast särskilt tyst var det inte den här gången med både en skogstokig hund och barns glädjerop.

Ett tunt lager snö på granarnas grenar och lingonrisens blad. Så enkelt. Så fint.

När de andra hade hittat de granar de sökte slog vi oss ner för fika. Andreas lilla syssling Linnea hade bakat en pepparkaka till oss. Ett A för Andreas och ett J för Johanna. Hon hade till och med tänkt på att göra en rosa bokstav till den rosaälskande. En väldigt fin gest. Jag blev så glad och rörd.

På vägen hem såg vi två älgar längs med vägkanten. Det ska kännas att vi är på landet.

När vi gick upp i morses gick vi upp till en vit trädgård. Marley sprang runt som en kalv på grönbete i snön, gjorde príruetter och rullade runt. Han skällde lekfullt på oss och hoppades på att Andreas skulle komma ut och busa i kalsongerna. Jag förstår inte att han inte gjorde det! Jag insåg hur mycket jag har längtat efter snön när jag såg de vita flingorna ligga tunt på tak och grenar. Vi kom tillbaka till ett grönt Göteborg i eftermiddags. Jag vet inte om det har snöat här. Alla tecken på snö är i vilket fall bortblåsta. Vi får väl se om det kommer någon snö till Göteborg.

Så här går jag klädd regnfria dagar, vilket inte är så ofta. Min vatten- och vindtäta jacka åker på de regniga dagarna, vilket är betydligt oftare. Nuförtiden köper det jag behöver (och lite annat också) i secondhand butiken där jag jobbar. Mössa, sjal, kappa och handskar är därifrån. Jeansen är från en klädbytardag och skorna från Vagabond. Kånken är mammas. Jag fick ärva den med granbarr och tillhörande sittunderlag, en riktig utflyktsryggsäck det!

Nu har energin börjat komma tillbaka. I helgen åker vi till Skövde och gör mysiga saker som julgodisbak med sysslingar och julbord med Andreas kompisar. Må gott!

Det blev inget Luciafirande för mig igår - jag som har tradition att titta på Handels luciatåg i Hagakyrkan - var alldeles för trött för att orka gå upp så tidigt. Jag har varit så där trött i några dagar nu. Så trött att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Jag har pallrat mig till jobbet, men så mycket mer gjort än så har det inte blivit. Det finns liksom ingen mer energi till att bita ihop det sista. Jag faller ståendes. Uttömd. Utblåst. Andreas sköter ruljansen hemma. Jag sover och försöker ta en promenad med Marley om dagen. Sånt som får energin att komma tillbaka.

Apropå jobbet, så skrev jag på anställningsavtalet som ger mig en halvtidstjänst från och med årsskiftet igår. Några fler kronor i pengapungen och ett fast jobb i ett år. Ett glatt tillrop i den förlamande tröttheten.

I helgen hade vi besök från Skövde och vi bestämde oss för att maxa julkänslorna med både julmarknad och Jul på Liseberg. Vi besökte Kronhusbodarna alldeles i närheten av Nordstan. Där såldes godsaker och hantverk om vartannat. Jag köpte två hjärtformade ljuslyktor i keramik och gick runt och småpratade med försäljarna. Kronhusbodarnas julmarknad var mysig och av mer traditionell art än vad till exempel Hagas julmarknad är, där både donuts- och korvförsäljare har dragit fram sina vagnar. Då det regnade på tvären och blåste storm på eftermiddagen bestämde vi oss i sista stund att hoppa över Jul på Liseberg. Vi tände ljus och åt klementiner istället. Killarna testade ett nytt dataspel och jag och Becca såg fram emot Så mycket bättre.

Ur Munken som sålde sin ferrari av Robin Sharma

Med dessa tänkvärda ord önskar jag er en trevlig helg!

Marley tar sats och spräcker den tunna isen på den ena vattenpölen efter den andra. Han springer med full fart med bakbenen och rumpan i vädret. Öronen fladdrar och hans stora bruna ögon glittrar. Att hunden är lycklig går inte att ta miste på.

Jag går på stigen och ser solstrålarna leta sig fram mellan trädstammarna. Jag följer ljuset tills jag har solen i mina ögon. Jag andas. Jag känner den friska luften cirkulera i kroppen. Vi går vår vanliga runda baklänges. Ändå hittar Marley utmärkt och visar vägen. Han vet precis när vi ska svänga in på mindre stigar och vilket håll vi ska vid vägskäl. Jag gör en avstickare från stigen. Jag spanar in en sten täckt av solens sken. Marley tittar på mig med huvudet på sne. Hans ögon säger och var ska du? Jag sätter mig på stenen som göms av lingonris och skalar mina klementiner. Marley finner sig i den nya vägen och rullar sig i det rimfrostade gräset medan jag delar klementinen i klyftor. Jag ser ut över landskapet, tunt snöklädda klippor och höga tallar. Jag äter en klyfta. En till. Jag andas. Jag sluter ögonen en stund. Djupa andetag. Jag torkar händerna på det blöta lingonriset. Jag reser mig och går vidare med solen i ryggen. Att flickan är lycklig går inte heller att ta miste på.

Jag kan inte hålla fingrarna i styr. Jag pillar ner kanterna och stearinet svämmar över. Ljuset ramas in av en oregelbunden kant. De fint rundade kanterna är ett minne blott.

Jag gillar den här årstiden, mycket för att det är så mysigt och ombonat hemma. Levande ljus och julmusik.

Äntligen har de små flingorna fallit ner från skyn som får december månad att kännas som december på riktigt. Trots några plus under dagen ligger det fortfarande några små spridda högar av snö kvar i parken. Jag hoppas att himlen öppnar sig i natt och att jag vaknar till en vit park imorgon med.

Nu har jag sytt ett till kuddfodral i lappteknik. Den här gången var jag betydligt noggrannare när jag mätte och klippte ut lapparna. Noggrannheten gav resultat och den här kudden blev inte riktigt lika sne´ som den första. Jag är helnöjd. Det är hur roligt som helst att sy och det känns som om jag är i början på en kommande kuddfodral-era. Jag har en massa idéer och köper fina tyger så fort jag hittar något. Det kommer mera med andra ord!

För att se den första kudden klicka här.

I helgen har vi bakat pepparkakor. Andreas farmor gör pepparkaksdegen. Det har hon alltid gjort och det ska hon göra så länge hon lever enligt den traditionella julfiraren Andreas. I år lät jag bli att erbjuda mig att göra en pepparkaksdeg. Istället äter jag pepparkaksdeg och formar hjärtan, änglar och granar.

Idag fick vi adventsbesök på eftermiddagen. Jag bakade ett gäng himmelskt goda saffransbullar. Hanna kom med kolakakor med pepparkakssmak och Jennie pepparkakscupcakes som inte fastnade på bild ordentligt. Ett riktigt julbakskalas det!