Igår eftermiddag kom ett gäng efterlängtade vänner på besök. Det var alldeles för länge sedan vi sågs och det kändes underbart att det äntligen blev av! Jag dukade fram vindruvor, marmeladgodisar och två sorters kakor till fikat, havrerussinkakor och cupcakes. Jag kan villigt erkänna att det slank ner både en nygräddad kaka och muffins innan gästerna kom. De var så försvinnande goda så det gick inte att motstå!

Jag hittade receptet på havrerussinkakorna en dag när jag var baksugen och inte orkade att gå och handla några ingredienser. Jag tror jag skannade igenom nästan alla mina kakböcker för att hitta något gott att baka som inte innehöll ägg eller mjölk. Just då kändes det som om alla kakor innehöll ägg och mjölk, förmodligen för att det var det vi inte hade hemma! Det jag letade efter hittade jag tillslut i Vete-Kattens Bästa Kakor. Sedan dess har de frasiga havrerussinkakorna blivit en stående favorit hos oss. De är enkla att göra och jag brukar göra en stor sats och frysa in de kakorna som inte går åt. Perfekt att ha i frysen och tina till kaka efter maten eller när vi får besök. Jag brukar alltid lägga till, ta bort, ta mer eller mindre av någon ingrediens när jag hittar ett nytt recept, men detta recept har jag låtit vara alldeles som det är.



Havrerussinkakor
60-80 st, 180°

265 g smör
2 3/4 dl socker
2 3/4 dl vetemjöl
5 dl havregryn
3 dl russin
1 tsk bikarbonat

Blanda alla ingredienser till en smidig deg. Antingen delar du degen i 4 bitar och rullar ut de, till fingertjocka rullar med hjälp av lite vetemjöl och delar varje rulle i 20 bitar (totalt 80 kakor), eller så gör du latmansvarianten som jag brukar göra och tar kapsylstora bitar från den stora degen (totalt 60-80 kakor). Rulla bitarna till kulor, lägg dem på en plåt med bakplåtspapper och platta till varje kula lite med handen. Grädda gyllenbrunna i 12-15 minuter. Låt sedan svalna på galler.

Jag har aldrig bakat cupcakes förut, så detta var min cupcakespreimär! Jag kan ju ha gjort det enkelt för mig och bara ta ett recept rakt över, men icke sa nicke. Jag snickrade ihop min egen cupcakesvariant med Leilas kokbok A piece of cake som inspirationskälla. Jag brukar som sagt ofta utgå från vad vi har för ingredienser hemma (den här gången fick jag allt masa mig till affären och komplettera med citron och philadelphiaost). Jordgubbar i frysen, vit choklad och silverkulor i skafferiet fick det bli och det blev en syrlig och smarrig smakkombination. De blev inte riktigt så höga som jag hade tänkt mig, men gudomligt goda.



Vit choklad och jordgubbscupcakes
ca 12 st, 175°

Smet
3 ägg
2 1/2 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
100 g smör
1 dl mjölk
3 1/2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
rivet skal och saft från en citron
2 dl jordgubbar
50 g choklad

Frosting
200 g philadelphiaost
50 g vit choklad
3/4 dl florsocker
1 dl saft från jordgubbar

Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker riktigt poröst. Smält smöret, häll i mjölken och blanda det med äggsmeten. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt i en separat skål och vänd ner det försiktigt i smeten. Hacka chokladen i små bitar. Dela jordgubbarna och pressa ut saften ur jordgubbarna med en sil, hjälp eventuellt till med en sked. Spara saften till frostingen. Blanda i rivet skal och saft från citronen, jordgubbar och hackad vit choklad. Fyll sedan pappersformar i en muffinsplåt till 2/3 med smeten. Grädda mitt i ugnen i cirka 15 minuter. Låt svalna.

Smält den vita chokladen i vattenbad. Låt svalna något. Blanda samman ost, florsocker, saft från jordgubbar och smält choklad.

Foto: Jenny Svensson

Nu längtar jag till sol, hav och värme. Jag minns sommardagen detta kort togs. Hela familjen var samlad hos mamma och pappa och eftermiddagen tillbringades vid havet. Andreas hade glömt badkläder, vilket var väldigt otursamt för honom. Vattnet var nämligen så där varmt som det inte kan vara i Sverige. Vi kunde ligga i och bada hur länge som helst, så man gör i Medelhavet! Vi lapade sol, badade och lapade mer sol. Jag och Andreas satt på klipporna och läste (bläddrade i) inredningstidningar. Kvällen avslutades med grillat och rosévin på altanen. Underbart! Sommaren då den är som bäst.

Jag önskade mig och fick ett par örhängen i födelsedagspresent innan jag hade tagit hål i öronen. Jag anmälde mig som värd på ett yoga-pass under två terminer fast jag aldrig hade provat yoga. Ibland behöver jag en push att komma igång och sätter mig själv i en situation där jag liksom inte har något val. Idag har jag hål i öronen och går, innan mest från och till men sedan några veckor, regelbundet på yoga. Nu har jag börjat köpa på mig tygstuvar som jag har en massa syidéer till - utan att ha symaskin.

I somras hade jag också en period jag gick lös på tyg. Jag kollade runt efter stuvar i var och varannan butik. Jag tillbringade stora delar av sommaren i mina föräldrars hem, vilket tursamt nog innehåller en symaskin. Jag sydde bland annat en kudde av en söt vit panelgardinssnutt. Rosa kudden är från Hemtex.



Jag fick cirka tjugo centimeter kvar av tyget efter att ha sytt kudden. Av denna bit sydde jag två små påsar som jag senare fyllde med torkad lavendel. Jag slänger inget som går att använda. Små fina tygbitar är perfekta att sy exempelvis påsar, dockkläder eller minivimplar av.





Dessa tygbitar har jag hittat på loppis för totalt en femtiolapp. Det kommer bli en hejdundrandes massa kuddar till soffa och säng! Så var det ju det här med symaskin. Tur att 25 års dagen närmar sig.

När jag umgås mina vänner träffas vi nästan alltid över en bit mat. Ibland är det värdinnan (och värden) som står för matlagningen, men oftast lagar vi något tillsammans. Hembakad pizza har blivit en favorit bland oss, dels för att det är gott, dels för att alla lätt kan bidra med någon/några ingrediens/er. Var och en tar helt enkelt med det man önskar ha på pizzan. Det brukar bli en salig blandning av godsaker. Majs, paprika, squash, aubergine, purjolök, vitlök, banan, ananas, soltorkade tomater, kronärtskockshjärtan, färska örter, räkor, skinka, salami... variationsmöjligheterna är oändliga. Skulle det vara så att man inte gillar någon ingrediens är den lätt att utesluta på en del av pizzan. Om många har olika smak kan man göra individuellt specialanpassade minipizzor istället för flera stora. Det kan bli roliga smakkombinationer som man annars kanske inte skulle komma på tanken att prova. Igår blev vår pizza gulgrön med majs, gul paprika, purjolök och squash plus salami för köttätarna.



Pizzadeg
4 port, 2 pizzor (en pizza täcker ungefär en plåt)

25 g jäst
2 1/2 dl vatten, 37°
2 msk olja
1/2 tsk salt
ca 3 dl grahamsmjöl
ca 4,5 dl vetemjöl

Smula ner jästen i en bunke. Häll i vatten och rör om tills jästen löst sig. Tillsätt sedan olja, salt, grahamsmjöl och större delen av vetemjölet. Knåda till en smidig deg. Jäs degen övertäckt i cirka 30-45 minuter.

Tips! För att veta om vattnet är få kroppsljummet håll handleden mot strilande vatten. När vattnet inte "känns" mot huden är det nära 37 grader.

Tomatsås
4 port.

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 burk krossade tomater
2-3 msk tomatpuré
1 tsk socker
1 tsk örtkryddor, t.ex. oregano och basilika
1/2 tsk salt
1 krm svartpeppar

Skala och hacka lökarna, fräs dem sedan i en kastrull. Blanda i krossade tomater, tomatpuré, socker och kryddor. Låt koka ihop i 10 minuter.

Grädda pizzan i ugnen cirka 20 minuter, 225°.

Blomman i sovrummet klarade sig inte helt och hållet när vi var bortresta över jul och nyår. Men nu börjar den glesa och torra murgrönan få nya skott och gröna blad. Det kan bara betyda en sak, att det börjar bli ljusare!

Senaste numret av tidningen Drömhem & Trädgård hade ett helt repotage om kryddor. Det börjar klia i mina gröna fingrar. Jag vill plantera, vattna och se grödorna växa NU! Jag vet egentligen inte varifrån detta har kommit. Helt plötsligt vill jag odla kryddor av alla dess slag, sätta chili, paprika, vitlök i små miniväxthus i hela lägenheten. Jag har inte varit särskilt intresserad av blommor och odling tidigare. Liknande känsla är det kring allt pysslande. Jag har i för sig alltid vara lite pysslig av mig, men nu har det slagit ut i full blom och jag ser pappersbitar, snören och träbitar som potentiella pysseltillbehör. Jag sparar på sådant andra ser som skräp. Jag vill måla och hitta loppissaker som ingen annan har. Jag har till och med startat en blogg kring allt detta.

Egentligen tror jag att jag sedan barnsben har gillat att pyssla, greja, fixa och dona, men den kreativa Johanna måste ha försvunnit någonstans på vägen. Nu har jag hittat henne igen. Jag har gett mig tid till detta. Ibland tror jag att jag har tappat fotfästet och snurrat alldeles för långt bland molnen, att pysslandet har blivit någon mani. Eller så har jag bara hittat något jag tycker om och mår bra av.

Idag har jag lyssnat på premiäravsnittet av Husmorsskolan av Underbara Clara och Erica Dahlgren. Lyssna här. Nu snurrar jag upp bland molnen igen!

Vår hund har fått något om baktassen. Han tror att han är en knähund och verkar ha förbisett att han faktiskt är både stor och tung. En 35 kilo tung bjässe.



Favoritstället är vid fönstret, där har han utsikt över parken och kan spana in fåglar och tjejer. Marley börjar bli könsmogen och hundar av det andra könet är mer än intressant. Han måste bara fram till tikar när vi är ute och går. Fram och titta, lukta och gud vet vad! Efter frukost börjar han cirkulera kring oss och ställer sig manande vid fönstret. Dags för span!

På vår vind har vi möbler och ting att fylla en till lägenhet med. När vi flyttade ihop (eller snarare när jag flyttade in till Andreas) tog vi några möbler av mig och några av Andreas och möblerade vår lägenhet. Resten ställde vi upp på vinden, som blev nästintill full på en gång! Jag tycker att det är viktigt att man skapar ett gemensamt hem när man flyttar ihop och speciellt i fall, som mitt, när den ena flyttar in till den andra. Att man möblerar om och byter ut och blandar möbler från båda.

Ibland får min käre sambo här hemma (och jag med i för sig!) infall att fixa det ena eller det andra. Senast bytte han ut tv-bänken. Han hade inte ens tålamod att vänta fem minuter så jag skulle hjälpa honom att bära utan lyckades på egen hand bära ner den från vinden.

Före (bild tagen med mobil när jag precis hade flyttat in för att visa
familjen hur vi hade det, därför är den lite suddig)


Sedan vi bytte ut tv-bänken har nästan alla besökare frågat om vi har köpt ny tv. Det nya möblemanget framhäver tydligen tv:n mer. Jag var lite skeptisk i början till att den är brun, men jag börjar omvärdera detta och lägger ommålningsplanerna på is ett tag.

Efter

Ursprungsreceptet är med saffran och från Allt om mat:s julspecial 2008. Förra året blev fikonsconesen en succé och jag bakade de flera gånger under hela december. Till årets julhelger hann/glömde jag bort att baka dessa godsaker. Det har jag tagit igen nu! Den här gången uteslöt jag saffran och det blev lika gott det.

Fikonscones
ca 24 st, 250 º

8-10 torkade fikon
50 g smält smör
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
1 1/2 msk flytande honung
2 dl mjölk

Klipp fikonen i bitar och blanda med de torra ingredienserna. Rör i smält smör och mjölk. Bland snabbt samman till en deg. Fördela degen i små muffinsformar. Grädda mitt i ugnen cirka 8 minuter.

Jag använde en muffinsplåt vilket gör att muffinsarna inte "säckar ihop" lika lätt, om du inte har det kan du prova att ha dubbla brödformar istället.

Ät sconesen ljumma. Det går även bra att frysa in dem och tina sconesen innan de ska avnjutas så blir de som nybakta igen.

(Om ni vill göra med saffran tillsätt då ett paket (0,5 gram) till de torra ingredienserna.)

Vårt kök är väldigt litet och med få arbets- och avställningsytor. Vi tog bort en av köksluckorna för att köket skulle kännas luftigare och större. Nu kan man också se de fina burkarna som innan gömde sig bakom luckan. Mina egenfixade glasburkar, pastaburk, plåtburkar med te och kaffe samt den gamla charmiga kartongkaffeburken pryder öppningen. Jag gillar den lantliga köksstilen med vitt och öppna hyllplan. I vårt nuvarande kök är detta inte aktuellt då köksluckorna är orginal från 1890-talet, det är något vi måste (huset är k-märkt) och inte minst vill bevara. Sedan vet jag eftersom jag hade öppna hyllor i mitt förra kök hur mycket damm hyllorna samlar på sig. Luckborttagningen möjliggjorde att vi kan ha en liten del av lantstilen i vårt kök ändå.

Idag har jag på mig mina yoga- och tvättstrumpor. De passar utmärkt till yoga för jag kan spreta så mycket jag kan med alla tår och få fäste på mattan, utan att ta av mig strumporna och frysa. Dessutom kan jag gå obehindrat i flip-flops när jag behöver springa upp, ner och ut till tvättstugan. Jag har haft ett litet strumpuppehåll på grund av all snö, men nu är det som när på barmark på innergården, är tvättstrumporna på igen! Jag fick de skickade till mig på posten som en födelsedagspresent om jag inte minns fel. Det var en kort period för några års sedan dessa var populära (?). De försvann dock ganska snabbt från sockmarknaden, så efterfrågan från den breda massan måste ha varit svalt. Jag gillar mina skarpt i vilket fall. Synd att jag bara har ett par, för de ligger alltid i tvätten varannan gång det är dags för att tvätta!

Så sant, så sant. När jag gosar med Marley förlorar jag både tid och rum. Jag blir avslappnad och släpper alla andra tankar. Marley njuter, jag njuter. De senaste dagarna har man kunnat läsa i tidningar att ny forskning visar att hundkontakt frigör hormonet oxytocin, både hos hunden och hos den som klappar. Oxytocin ger en känsla av lugn och välbefinnande, raka motsatsen till stresshormonet kortisol. Mer hundmys åt folket!

Jag är svag för glasburkar. Ni som har läst min blogg ett tag har nog redan märkt det och ni som är nya lär märka det! Här kommer ett tips hur du på ett enkelt sätt kan fixa personliga glasburkar. Burkar som är fina att ha framme på köksbänken eller hyllan med valfria matiga innehåll. Jag gjorde dessa redan förra hösten till mitt dåvarande minikök med öppna hyllplan. Det tråkiga studentköket blev betydligt mysigare och hemtrevligare.

Jag har använt syltburkar, gurkburkar, mango chutney-burkar... Alla slags glasburkar som jag tycker har fin form. Undvik de burkar som har tryckt text exempelvis bäst före datum direkt på glaset. Blötlägg burkarna för att få bort etiketten. Måla locken med hobbyfärg (finns till exempel på Panduro) två, tre gånger beroende på dess orginalfärg. På vissa av burkarna målade jag även på glaset som en ny etikett. Jag målade dem i färger som återfanns i lägenheten för att skapa ett enhetligt intryck. Det är naturligtvis lika fint att måla burkarna i en annan färg som bryter av och drar blickarna till sig. Att använda färger man tycker om är en bra början!

Nu har vinterlandet på silverbrickan försvunnit och ersatts av ett mer vårinspirerat. Mina tulpaner gick verkligen på sista versen, slokade och spretde åt alla håll. Jag klippte ner de ordentligt och satte de mest välbehållna blommorna i små vaser istället. Nu kan jag förhoppningsvis njuta någon dag till av tulpanerna!

Imorses torkade vi hundspyor. Det var fjärde gången på tre månader som vi hittar en sjuk hund med utlagda spyor runt om i lägenheten. Marley är magsjuk, igen. Det innebär sträng diet för honom. En diet bestående av doserat vatten första dygnet, sedan kokt ris och kyckling i små portioner som succesivt ökas under en veckas tid. Om han får behålla maten i magen vill säga. En vecka framåt kommer vi ha en hund som stryker sig längs med våra ben så fort det vankas mat, till oss. En hund som kommer böna och be med de finaste ledsnaste hundögonen, men inte förstår att vi inte ger honom ordentligt med mat för hans eget bästa. En hund som är hungrig som en varg. Vi vet och kan det här. Tyvärr. Nästa vecka ska vi till djursjukhuset för att göra en utredning kring de återkommande magbesvären. Den plasten kan vi också för är det inte magsjuka är det kennelhosta, lunginflammation, återbesök eller vaccination. Och ja, det är fortfarande en hund vi pratar om, även om man skulle kunna tro att det handlar om ett spädbarn och dess barnsjukdomar. Baksidan av att vara hundägare.

Nu sover han så där bekymmerslöst som bara han kan.


Bilden är några dagar gammal. Ben hör inte direkt till dieten.

Nu är snön tillbaka i Göteborg och staden är åter vintervacker. Jag har redan vant mig att ta på mig mindre kläder efter några dagars regnande och mildare väder och lämnade både raggsockor och extra vantar hemma. Efter tio minuter kändes det som jag varken hade fingrar eller tår. Aj aj! Tur att omgivningen var så vacker, det gjorde det kalla vädret uthärdligt för en stund.


Hagakyrkan


Hagaparken med vårt hus skymtandes mellan träden


Solens strålar letade sig fram mellan alléns trädkronor


Feskekörkan vid en frusen kanal

När jag flyttade in till Andreas i somras hittade jag dessa papperslådor i mitt källarförråd. Jag har inte haft framme dem på år eftersom jag har tyckt att de ser så tråkiga ut, lite halvgula så där. Nu har jag piffat upp dem med en bit papper som jag har rivit till och klistrat på. Jag köpte ett pappersark från Panduro, men det går ju lika bra att exempelvis använda en bit av ett inslagspapper eller en gammal tidning.



Lådorna står i sovrummet och är fyllda med mina pysselsaker. Fin och praktisk förvaring! Eftersom vi har ett så litet badrum får tvättkorgen fungera som ett avlastningsbord.

Jag flyttar ofta på grejer här hemma. Blommor byter plats, krukor byts ut, glasburkar får nytt innehåll, ljuslyktor och andra prydnadssaker bärs upp och ner från vindsutrymmet. Min senaste förflyttning är att jag har hängt upp en väckarklocka (som inte är i bruk) på en krok. Det är som om jag inte kan bestämma mig vilka förmål jag vill ha framme och genom att byta ofta kan jag njuta av alla mina ting!

"Ha inget i ditt hem som inte är nyttigt och som du inte tycker är vackert." (William Morris)

Det är något visst med havet.

När jag är ute och går med Marley får jag ofta höra "titta, vilken stor hund" eller "va stor han har blivit". Det samma gäller om det är någon i bekantskapskretsen som inte sett honom på ett tag. Jag brukar för det mesta svara artigt och bekräftande "ja, visst har han...", men sedan tänker jag för mig själv att "så stor är han väl ändå inte...". Ja, något större från det att jag träffade honom första gången ser jag ju också att han är, men inte så stor som andra verkar uppfatta honom. Nu har jag tittat på tidigare bilder av honom och det är bara att konstatera att liten har blivit stor.

Nytt år, nya möjligheter!