I kyrkan på höjden gifte sig Sara och Daniel. Med utsikt över skog och åkrar.

Efter vigseln gick vi genom grindarna ner till äppelträdgården. Där bjöds på bubbel. Pingstafton bjöd på riktigt sommarväder och gästerna höll sig i skuggan.

Bröllopsfesten hölls i ett gammalt hus med högt i tak och gediget trägolv precis bredvid kyrkan. Stolar klädda i vita lakan, skira vita gardiner och stearinljus på borden som förblev otända i sommarvärmen. Ett dignande buffébord. Ett litet liveband stod för underhållningen i bensträckningarna och när middagen var slut. Tal och spex till brudparet avlöste varandra. Brudvals, bugg och disco. Glädje. Lycka.

Nu sitter vi på tåget på väg till Skövde för att där fortsätta färden med bil upp till Eskilstuna. Finklänning och skjorta är strykta och försiktigt vikta i resväskan. Andreas kusin ska gifta sig. Jag ser fram emot en dag av lycka och kärlek.

När solen står högt och vindarna är varma är det lata dagar för hundar som gäller. Marley ligger utslagen under trädets skugga på innergårde. Ett klick med kameran väckte honom till liv. Han tittade upp och la sen sig tillrätta igen med en suck.

Nu blommar syrenen. Med vindbyar når dess ljuvliga doft min näsa. Jag drar in all luft jag kan och fyller lungorna med doften av sommar.

På innergården hoppar ibland kaninen Lilly runt.

En dag när vi skulle ut på promenad upptäckte Marley den lilla varelsen och blev störtnyfiken. Lilly höll sig först på avstånd.

Men efter lugnande klappar och ord kunde Marley komma närmare och tillslut hälsade hund och kanin på varandra. Ge det någar gånger sen kanske Lilly och Marley blir goda vänner.

Marley flämtade som en gris i sommarvärmen och när jag gick ner till vattnet fick Andreas stanna en bit ifrån med stadig hand kring kopplet. Annars hade vi haft en blöt hund som skrämt både änder och fikande barnfamiljer med oss hem.

Här har vi den berömda bullen, som avnjöts i skuggan av ett träd. Precis utanför bild sitter en hund fint med en sträng av dreggel från vänster kind. Jag håller med Andreas. Ingen utflykt utan bulle. Och Marley håller med mig.

Vår innergård har förvandlats från grå och tom till grönskande och härlig.

Lite varstans står blommor och gröna växter i grupp.

I fem stora krukor stoltserar fina mårbackapelargoner.

I en korg hänger ett gäng prästkragar (eller vad de nu kan tänkas heta).

Min tomat har vuxit ur fönsterbänken och vänjer sig att vara ute i kalla vindar och horisontellt regn, och förhoppningsvis lite sol så småningom. Mina andra tomater har jag adpoterat bort till mammas och pappas södervägg.

Idag blev det en spontan våffeldag hos oss! Jag har tagit igen den missade våffeldagen i mars med råge för jag har nämligen ätit våfflor både till lunch och till middag. Inte särskilt näringrik mat förvisso, men magen är glad! Vi hade ingen grädde hemma så det fick bli keso och så jordgubbar från frysen.

De flesta våffelrecept är väl snarlika varandra. Det här använder jag:

5 dl vetemjöl

6-7 dl mjölk

50 g smör

2 ägg

2 krm salt

Vispa ihop mjöl och hälften av mjölken till en smet utan klumpar. Smält smör. Blanda samman smör, resten av mjölken, ägg och salt. Smeten räcker till ungefär tio våfflor. Grädda i järnet och ät ljumma.

Förresten, tallrikarna har jag fyndat i en container!

Nu har skrivmaskinen åkt ner från vinden igen. Några tänkvärda ord som blir en liten tavla att ställa i fönstret. Det är först när du väljer det liv som du lever och inte följer andras val som du lever i frihet. Något jag behöver påminnas om varje dag.

I helgen har det varit Göteborgsvarvet, en folkfest utan dess like. Vi stod på avenyn och hejade fram löparna. De tio första löparna var nog kenyaner. De trippade fram med väldig fart! Som antiloper på savannen.

Massa ben, tröjfärger och ansikten att hålla reda på. Jag klappade händer så jag tappade känseln. Heja heja!

Jag tyckte det var ett helt under att inte någon ramlade på alla gula svampar som täckte marken.

Efter en timme eller två sprack himlen upp och löparna kunde ta sig i mål i solsken. Och vi kunde gå hem, trötta i benen efter att ha stått still i några timmar. Ja, det är tufft att heja på varvet.

Jag har ett gäng bilder jag tycker om på skrivbordet. Ingen har med den andra att göra egentligen. Ja, så varsegoda här kommer lite allt möjligt.

Jag har gjort vegetarisk lasange. När formen kom ut ur ugnen var vi ivriga att äta och glömde fota lasangen i sin fulla prakt.

Jag hoppat glädjeskutt på mammas och pappas altan.

På samma altan har jag ätit frukost med solen i ögonen.

Där har även herrarna druckit mörk öl. På eftermiddagen till grillningen ska tilläggas.

Marley har badat i havet och jag kylt fötterna i det blå.

Fina Haga. Fina Skansen Kronan som nu står i full grönska.

Slutligen, min prins.

Nämen, ser ni?! En dag fanns det en femcentimeters ärta på ena plantan. Jag som inte ens har planterat ut dem. Om jag inte får tummen ur att sätta ut dem kommer jag kanske kunna skörda ärtor från fönsterbänken inom kort. Det vore i och för sig inte helt fel det heller.

Här vid vattnet går jag och Marley någon gång varje dag. Jag försöker fota duvorna som pickar i flock. Marley skrämmer dem med sin nyfikenhet.

Ett önsketräd!

På pappersklippta äpplen har förbipasserande skrivit sina önskningar. Fint.

Nu på våren händer det så mycket i naturen. Varje dag har det skett någon förändring. Knoppar som slår ut. Blommor som poppar upp i sluttningen. Gräset som blir grönare. Varje dag har jag något att förundras över.

Det är mycket hav, sjöar, skog, picknick, utflykter och promenader just nu. Både här på bloggen och i verkligheten. Det är bara för att våren - bortsett från en besvärlig allergi - är så härlig! Jag kan liksom inte få nog av att vara ute.

Jag har fått önskningar att visa lampan i sin helhet. Era ord är min lag så varsegoda!

Första maj rullade pappa ut finbilen och vi åkte på utflykt.

Vi styrde kosan mot fina Marstrand.

Vi var hungriga och började med en räkmacka på kajen.

Sen strosade vi omkring bland smala kullerstensgränder, backiga grusvägar och fina gamla trähus. Insöp det där som gör Marstrand så speciellt.

Marstrand har ett speciellt ställe i mitt hjärta. När vi var mindre hade pappa sommarjour och vi bodde på brandstationen i en vecka under några år. Vi var över på Marstrandsön varje dag. Köpte glass, fikade, såg på solnedgången, strosade, promenade ön runt, gick vilse, beundrade fästningen. Nu fick jag chansen visa Andreas ett kärt barndomsminne. En utflykt till en gammal vän.

Idag tog jag och pappa motorcykeln på tur. Vi susade fram på landsvägarna på Tjörn. Han fram och jag där bak. Vid Björholmens Marina stannade vi till, sträckte på benen och beundrade utsikten. Sen susade vi tillbaka till Stenungsund. Att åka motorcykel är frihet. Jag känner skogens lukt och havets vindar medan husen susar förbi.

För tillfället är bulgursallad min lunchfavorit! En sallad som kan varieras efter vad som finns hemma. Denna gången blev några körsbärstomater, fetaost, två avokados, ett litet paket svarta bönor och en näve russin. Och så bulgur då, 2 dl, som jag brukar koka med en grönsaksbuljongtärning för mer smak. Blanda samman alltsammans och ät ljummen. Receptet är för två storätare eller tre småätare. Jag och Andreas åt nästan upp allt!

Det är en himla lyx att få vara ledig en dag i veckan. Idag låg försommaren i luften så vad passar bättre än en utflykt?! Vi packade Kånken och tog spårvagnen till Delsjön. På vägen upp till sjöarna gick vi förbi ett stall. Marley var nyfiken och hade mer än gärna besökt hästarna i hagen om vi hade tillåtit honom.

Andreas hade möjlighet att följa med idag - så det hela blev extra mysigt!

Här sitter mina prinsar i solen. Den stora äter medhav picknick och den mindre suktar efter densamma. Som ni ser har Marley redan varit i vattnet och skvätt vattendroppar på linsen.

Det var den här goa mackan vovvsingen suktade efter. Salami och brie baguette. Den satt som en smäck efter en promenad.

Marley fick en morot som tilltugg. Han har inget vidare bordsskick, vår hund!

Så här fint var det! Vi picknickade alldeles vid vattenbrynet.

Och Marley hade raka spåret ner i vattnet. Han spanade på änder och simmade efter pinnar. En härlig dag det här!

Våren är här när det går att picknicka under ett rosa tak...

I söndags åkte trädgårdshandskarna fram.

Och så jord, en korg och fröer. Marley är med och inspekterar så att ruccola, spenat och bladsallad kom i jorden ordentligt.

Jag insåg att när jag vridit på korgen några gånger efter solens strålar skulle jag inte ha en aning om var jag hade planterat ruccola respektive sallad, så för ordningens skull fick det bli varsin liten skylt i rosa papp.

Jag tejpade fast skyltarna på ett grillspett jag bröt i tre delar. Sen vattnade jag rikligt.

Och vet ni, en till vattning och tre dagar senare ser det ut så här! Det här kommer bli finfina grejer till sommaren!