Tidsfördriv
Det händer lite grejer nu. Jag har varit på anställningsintervjuer och informationsmöten. I veckan har jag vikarierat på en daglig verksamhet för personer med autism. Med tanke på att jag inte jobbat heltid på tre år stupar jag i säng. Däremellan njuter jag av solen och har inte en tanke på bloggen. Nu håller jag mig endast vaken för att Andreas är och tränar och jag har sista promenaden med Marley.
I ett täcke av skimmer
De sista dagarna har varit riktigt härliga med massa solsken.
Jag är ute och fyller på kropp och själ med ljuset. Fast det är minusgrader börjar det kännas som om våren är på väg. Hoppfullt. Energirikt.
Fåglarna kvittrar och ser också ut att njuta av solen.
Ljuset alltså. Så himla härligt. Det är först när ljuset kommer som jag fattar hur mörkt det har varit.
Så här gjorde jag mina cirkusvimplar
I lördags fixade jag de där vimplarna jag länge har tänkt att jag vill fixa. Madeleine insiprerade mig! Jag är jättenöjd, men av Andreas fick de bara ett poäng på en femgradig skala. (Lika mycket som linssoppan samma kväll - jag som försökte göra mig till efter en helg ifrån varandra!)
Jag klippte ut ruter-figurer i tygbitar jag hade hemma, vek och strök de dubbelt, sydde en söm en centimeter in och sen trädde jag på en efter en på ett lite grövre snöre. Häng upp!
Nu får det va slut med rännskita!
Vi är småbarnsföräldrar som är uppe på nätterna, men vi har inget barn. Vi har en hund. Häromnatten var Andreas ute med Marley klockan tolv och tre, och klockan fem var det min tur. Ut i kylan. Ut i regnet. Då fick vi nog, igen. Ringde djursjukhuset, igen. Idag har Marley varit hos farbror veterinär, igen. Det är hans mage som krånglar, igen. För tionde gången sen november, det är ett härligt snitt på 2-3 sessioner rännskita i månaden det. Stackarn. Men idag fick vi äntligen ett litet hopp om bättring! Vi har fått en diagnos, kronisk tarminflammation, och medicineringen är påbörjad. Han kommer aldrig bli helt frisk, men med regelbunden medicin hoppas vi kunna hålla det i schack.
Bakom lås och bom
Jag måste bara slå ett till slag för våra nya förvaringslådor i köket. De är i hård papp och känns rubusta.
Den mindre lådan är som gjord för att passa en papperskasse och passar perfekt till att gömma tidningsinsamlingen. När kassen är full lyfter vi bara ur den och tar med den till den större pappersinsamlingen på gården. Smidigt.
Den större lådan är däremot gjord efter storleken på hundmatspåsen! Påsen fick precis plats med någon centimeter till godo. Så nu är både tidningsinsamling och hundmat gömda för nyfikna hundnosar.
När katten är borta dansar råttorna på bordet
Det här är min mugg - det syns ju långa vägar. Men på något konstigt sätt har Andreas lyckas få den till att det är hans mugg till morgonkaffet. Och till efter maten-kaffet. Och till eftermiddagskaffet. Och till kvällskaffet. Jag vill liksom inte ta ifrån honom den glädjen att ha hittat perfekta kaffemuggen, så jag låter honom hållas. Men i helgen när Andreas inte var hemma passade jag på att dricka några koppar te i hemlighet. Kände mig riktigt olydig må ni tro! Nu är Andreas hemma igen och har vi återgått till den vanliga ordningen. Johanna-muggen är Andreas kaffemugg.
Cirkusvimplar
Det här har jag grejat med idag. Cirkusvimplar till sovrummet.
Lurviga barnbarnet på vift
Vi är hundfria den här veckan, Andreas familj saknar sitt lurviga barnbarn. De första dagarna var det bara skönt att slippa fyra promenader om dagen men jag märker att jag inte alls kommer ut på samma sätt. Jag kanske är ute tio minuter per dag jämfört med två timmar! Men det som är allra skönast är att kunna gå runt barfota utan att kliva i grus, hunddreggel eller högar av hundhår. Det har helt plötsligt blivit så himla rent hemma! Men trots slöa dagar och rena golv saknar vi vår gosiga krabat. Vår Marley som alltid vill vara nära och hummar när vi inte klappar tillräckligt. Vår Marley som blir hejdlöst glad när vi får besök och som stolt visar upp det ena gosedjuret efter det andra som om det vore en dyrgrip. På söndag kommer han hem igen och tills dess njuter jag av barfotheten.
Husmorsknepet funkar inte!
Jag har provat det där husmorsknepet för att få rent silver, dessvärre funkade det inte. Så här såg silverhalsbandet och armbandet ut innan och efter bakpulverbadet.
Jag tror att jag gjorde precis som man skulle. En bit folie i botten på en bytta, massa bakpulver och sen skållhett vatten på det.
Det bubblade och fräste - precis som det skulle. Jag lät badet vara i cirka två timmar. Men! Det hände ju som sagt typ ingenting. Smyckena är lika svarta som de var innan. Någon som har liknande erfarenhet? Ska jag göra på något annat sätt?
Semla utan mandel - hallonkokossemlan
Fettisdagen är här!
Idag har jag uppfunnit ett nytt ord och kanske till och med en ny bakelse, hallonkokossemla. Ett bra alternativ till oss mandelallergiker.
Till cirka 8 hallonkokossemlor behövs följande:
2 dl kokos
1/2-1 dl brunt farinsocker (beror på hur söta bären är)
några msk mjölk/vispad grädde
ca 1 dl hallon
Blanda samman kokos och socker och häll i lite mjölk/vispad grädde i taget. Rör om till en massa och häll i mer vätska om så behövs. Mosa ner hallon. Rör om och fyll semlorna på vanligt vis.
Skål!
I helgen har vi skålat för pappa som har fyllt år och för syster som har fått jobb. Jag är så stolt över min syster som är nyexad och fick jobb på första intervjun. Grattis till er båda!
Leilas rågrussinbullar
Att vara arbetssökande har sina fördelar, som att kunna baka olika sorters bröd varje dag!
I veckan har jag bland annat testat ett nytt gott recept från Leilas kokbok, rågrussinbullar.
Till 12-15 må bullar:
35 g smör
3 dl mjölk
1/2 dl sirap
1 tsk salt
50 g jäst
1 dl russin
8 dl rågsikt
Smält smör och tillsätt mjölk, sirap och salt. Värm vätskan till max 37 grader. Smula jästen i en bunke och lös upp med degvätskan. Rör ner russin och lite rågsikt i taget till en smidig deg. Jäs i bunken under bakduk i cirka 30 minuter. Dela degen i bitar, doppa i rågsikt och jäs under bakduk på plåten i cirka 30 minuter. Grädda bullarna i mitten av ugnen på 225 grader i cirka 10 minuter.
En brokig skara tallrikar
Ja, här har vi en till lättsmält frukost. En omixad smoothie skulle man kunna säga. Men det jag egentligen vill säga är att jag har börjat samla på den här typen av porslin. Gamla tallrikar med lite för mycket mönster och oftast med engelsk tillverkare. Jag verkar vara ganska ensam om detta för det finns nästan alltid att fynda på loppis!
Vill ha vitt vitt vitt!
Nu har jag lämnat det rosa och kommit in i en vit period (alkohol och droger låter jag alltid bli så det har inget med det att göra). Jag vill ha det så där ljust och fräscht á la Fredrik Lindström och Henrik Schyffert. Jag har alltid gillat vitt, men nu är det som jag inte har några gränser. Helst skulle jag ha allt, ALLT, i vitt och några fina tavlor i pastellfärger stå för färgklicken. Jag har börjat lite smått i sovrummet (och det är nog så långt jag kommer i min färgsanering, dels av ekonomiska, och dels av samborelaterade skäl).
Den rosa filten har bytt plats med den vita.
Jag har sytt två nya likadana kuddfodral. Banden som håller ihop kudden fick bli till av den lilla snutten som blev kvar av tyget efter jag hade klippt ut kuddarna. Jag klippte till fyra lika långa bitar till varje kudde, sicksackade kanten och sydde fast de samtidigt som jag fållade översta kanten.
Att vara i det riktiga livet
Igår morses när jag var ute med Marley klarnade allt. Det hände när jag började andas. Ett medvetet andetag när jag känner hur den kalla luften kittlar i näsborrarna och svalkar lungorna. Ett andetag som grundar känslan att jag är jag och jag är här. Jag insåg att jag inte har varit här utan jag har på sistone levt i en annan värld. Jag har inte fastnat i ett dataspel eller yrat i feberdrömmar. Jag har inte heller besökt något buddistiskt tempel eller ett barnhem i ett främmande land. Utan jag har varit någon annanstans i tankarna som gjort att jag inte varit närvarande i det som händer här och nu. Jag har dragdrömmit mig så långt bort och så intensivt att jag förlorade fotfästet i det verkliga livet. Jag har varit på det där jobbet jag inte har än, cyklat till det där jobbet jag fortfarande inte har, bott i det där huset vi inte bor i än, inrett det där pysselrummet jag inte har än, tränat på den där anläggningen jag inte har kort på än, levt mitt liv i den där staden jag inte lever mitt liv i än. Jag tror jag har varit överallt utom där jag fysiskt är. Inte undra på att det riktiga livet känns frusterande om utgångspunkten i alla tankar och känslor är ett liv som man inte har.
Ny förvaring i köket
Utrymmet under avlastningsbänken har jag gått och stört mig på sen vi gjorde ordning i köket. Det blir ett rörigt intryck med tidningsinsamling i en skrynklig papperspåse, hundmat i ful påse och så allt det där vi inte vet var vi ska göra av. Vi ställer här så länge, säger vi. Det är bara det att det här så länge har tendens att bli månader.
Så, igår var vi på Granit och inhandlade ordentliga förvaringslådor, en lite större till hundmat och en lite mindre till tidningarna. Nu är det ordning och reda på torpet. Och det där vi inte visste vad vi skulle göra av fick åka in i skåpen och så ska det förbli.
Jaså? Jaså.
Imorses pågick följande meningsutbyten i mitt huvud. Jaså? Snö? Ja, då kanske jag trots allt får användning av min tjocka stora breda halsduk jag stickar frebilt på kvällarna. Minusgrader, bäst att pälsa på mig ordentligt då. Jaså? Ehh...minusgrader? Känns ju som att jag gick in ett fuktigt täcke. Varm under armarna och med en droppe på näsan traskar jag vidare. Marley vill inte gå in, han gillar snö. Det är som om han förstår att det gäller att ta tillvara på snön när den kommer. Jag tar till en avledningsmanöver för att få komma in. Vad sägs om ett vad? Jag satsar på att husse har stigit upp och dukat fram frukost till mig. Marley däremot tror sig känna sin husse och satsar sina sista slantar på att han sussar sött under täcket. Jag får oss att springa ikapp för att se vem som har rätt. Jaså? Ingen frukost? Jaså.
