Mixat till frukost
För såna som mig som kan ha svårt att äta på morgonen rekommenderar jag smoothies. Lättuggat och fräscht. Mixa cirka två deciliter bär och en mogen banan. Rör i cirka en deciliter naturell yoghurt och eventuellt lite socker. Häll upp i ett högt glas. Använd de bären (det bäret) som missat skålen och hamnat på diskbänken som topping. Den oslarvige bör lägga undan några bär för att inte missa den detaljen.
Prickigt!
Det här den senaste i raden av gamla klänningar jag har köpt. Jag gillar prickigt och tycker det är fint med klänningar som slutar på vaden. Men jag känner mig inte alls bekväm i det och det är oftast i den modellen jag hittar dem. Jag brukar ge klänningen en chans, sen så åker en så där tjugo trettio centimeter av och den blir knäkort istället.
Och förresten så är det inte bara klänningen som blivit avklippt sen bilden togs. Det har åkt av tio centimeter på håret också. Skönt att få bort alla slitna toppar men saknar mina lockar. Bilden är från jul och skorna är Jennys.
När känslorna tar över
Ibland tar känslorna över. De snurrar ihop till ett nystan i huvudet. Med knutar. Ingenting är klart. Allting är klart. Jag vet ingenting och jag vet massor. Jag vet bara inte var jag ska börja. Vilken ände som är lättast att få upp. Vilke ände jag ska börja dra i. Så jag fastnar rådvill mitt i nystanet. Knutarna blir hårdare och nystanet trassligare. Tills jag låter bli att börja någonstans. Jag gör något helt annat istället. De nya intrycken har en upplösande effekt och knutarna får inte längre något som göder dem.
Dagdrömmerier
Jag drömmer ju som sagt om vårt hus med gamla smidestolar i trädgården, en bänk mot husväggen, hundraåriga fruktträd, gnisslande grind och ett hus med massa små rum och höga trösklar. Nu är det så att vi för tillfället inte har någon ekonomisk möjlighet att köpa hus, radhus eller större lägenhet för den delen heller. För att den här drömmen ska kännas verklig måste den med andra ord föregås av annan dröm. Så, hur har huset blivit vårt? Jo, vi har nämligen fått huset i gåva. Av ett gammalt par som hyser starka känslor för oss och som är mycket måna om att deras stuga ska hamna i goda händer. Eller att vi först hyr huset av en familj som har flyttat utomlands, men väl utomlands bestämmer de sig att inte flytta tillbaka och eftersom vi har tagit så väl hand om huset får vi det. I mina drömmar är jag benägen att tro att detta är möjligt. Fullt realistiskt svarar jag om ni frågar mig.
Den här träväggen och bänken finns uppe på Skansen Kronan och jag tror mig veta att Håkan Hellström brukar sitta här uppe och knåpa musik. Jag förstår honom. Det är en inspirerande plats. Så som jag vill att vårt hus och vår trädgård ska vara.
Mammas fläskfilé med smaker från Medelhavet
Här kommer receptet på överraskningslunchen! Passar perfekt som bufférätt och kan med fördel göras dagen innan. Till fyra personer behövs:
400-500 g fläskfilé
1/2 dl soltorkade tomater
en näve svarta oliver
1/2 dl grov hackad basilika
Dressing:
1 msk olivolja
3 msk balsamvinäger
1 pressad vitlök
salt, peppar
Bryn fläskfilén i en stekpanna så att den får en yta i några minuter. Salt och peppra. Låt filén sedan bli genomstekt i ugnen, 175 grader i ca 20 min. Svalna. Dela i fläskfilén i bitar och lägg på serveringsfat. Blanda i strimlade soltorkade tomater, svarta oliver och hackad basilika. Häll på dressing.
Serveras exempelvis med klyftpotatis och kall sås på creme fraiche, ruccola, vitlök, salt och peppar.
Trevlig fredag och helg
"Om du hela tiden har ett öga på målet blir det bara ett öga kvar som kan vägleda dig under resan"
Trevlig fredag och helg önskar jag er med dessa tänkvärda ord.
Vardagslycka
Ett vardagsrum som fullkomligt badar i ljus. Mer än så behvös det inte för att göra mig glad.
Mycket som händer nu
Det är mycket som händer i min vänkrets nu. Det pratas bröllopsklänningar, gästlistor och kyrkbokning. En bebis har ploppat ut och en annan väntas till sommaren. Radhus, tomter, planlösningar och utgångspriser diskuteras. Osäkra månadsvikariat bytts ut mot fast tjänst. Det är så himla spännande! Själv drömmer jag om ett hus med en gammal trädgård med vädernötta stolar utplacerade under äppelträd. Och så skulle ju ett jobb sitta fint.
Vi lyckades överraska henne!
I lördags lyckades vi överraska min syster! Hon och jag gjorde ett ärende på stan och sen skulle vi hem till mig och äta lunch. Sån där fylld färsk pasta med sallad skulle det bli. Sa jag.
Istället hade jag lagt finduken på bordet.
Och mamma och pappa hade kommit med lunch.
Och i kylen stod godaste morotskakan. Jenny har tagit examen och det tyckte vi var något som skulle firas! Grattis syster!
Halloumipasta helt enkelt
Vi äter någon form av halloumi varje vecka. Det senaste har vi snöat in på halloumi och grönsaker i sås med pasta, halloumipasta helt enkelt. Vi varierar grönsaker efter vad vi har hemma. Senast använde vi det här:
ett paket halloumi
en röd lök
två morötter
en bunt haricot vertes
2-3 dl grädde
två färska tomater
salt, peppar
pasta
Skär halloumin i bitar, stek tills de blir lätt bruna och ställ undan. Skär lök och hyvla morötterna i tunna skivor med osthyvel. Stek lök, morötter och haricot vertes. Häll över grädden, späd eventuellt med lite vatten, salt och peppra. Låt koka ihop. Skär tomaten i bitar. Häll i tomat och halloumi. Rör om och servera med pasta.
Vinterpromenad
Här kommer en till bild på istappar från min och Jennys promenad i onsdag. Solen reflekterade så häftigt i isen så jag tog en hel radda bilder.
Marley stoppade dem hellre i munnen.
Vår bänk stod tom och oanvänd. Vår medelvägsbänk, tre bänkar efter där Andreas vill stanna och tre bänkar innan jag vill stanna för att äta bulle och dricka kaffe.
Så fort solen går i moln kommer skymningen och temperaturen sjunker någon grad. Som en signal att det är dags att bege sig hemåt.
Dog Marley här!
Alltså, jag tycker att jag har hamnat skymundan här på bloggen på sistone. Så när matte nu grejar i köket tar jag saken i egna händer. Konstigt att hon inget märker. Jag har riggat stativet, letat i lådor efter laddaren till datorn och morrat över att tangenterna inte är byggda för stora tassar. Jag har fortfarande lite trasslig mage så jag övar bästa minen för att få smaka på husses leverpastej. Jag har spelat ointresserad och varit superivrig, men det har inte funkat. Att se liten och oskuldsfull ut är mitt nästa drag. Nu borde husse och matte ge med sig, eller vad tror ni?
Chokladbollar!
Chokladbollar är verkligen en underskattad sötsak. Slängs ihop på ett vips och supergott. Funkar lika bra på kalas när jag var fem som på fikabjudning när jag är tjugofem! Gör så här:
100 g smör
1 dl socker
1 msk vaniljsocker
3 dl havregryn
2-3 msk kakao
2-3 msk kallt starkt kaffe
Vispa smör, socker och vaniljsocker poröst. Rör i resten av ingredienserna. Forma till bollar i valfri storlek och rulla i pärlsocker.
Snabba beslut
Det är bra att ha en syster som bara bor tjugo hundminuter bort. Det möjliggör om inte annat snabba beslut. När? frågade jag NU! svarade hon och sa, solen skiner, vi ses om en kvart. På Prins. Okej, sa jag med frukostsmörgåsen i munnen. En syster som dessutom mer än gärna håller Marley och frågar om jag inte ska ta kort på istapparna.
Varde ljus
Här är min pyssel- och arbetshörna. Ett bra tag hade jag ingen lampa utan fick flytta dit flera små lampor när det var dags att fixa med nåt. Nu har jag rådit bot på detta! En lampa i traditionell modell med svängarm. Köpt begagnad men ursprungligen från IKEA.
Den lyser inte bara bra utan fungerar perfekt till att kolla frisyren, peta i tänderna eller göra grimaser.
Alla hundar se hit!
Alltså, jag har världens bästa husse. Jag sätter mig framför honom och håller upp tassen. Det är tecknet för kanin-kines-gris-massagen. Ni borde testa, det är lika skönt varje gång. Fast det är ju klart ni har ju inte min husse. Han är diplomerad kanin-kines-gris-massör och är världsbäst. Voffa så kan ni få hans visitkort.
Det gudomliga i mig hälsar det gudomliga i dig
Jag är så tacksam över att jag har hittat yogan som träningsform. En träning för både kropp och själ. Just den själsliga biten har varit otroligt viktig för mig och mitt tillfrisknande efter utmattningsdepressionen. Jag har provat yoga innan men det var under min sjukskrivning som jag började utöva det mer regelbundet, på riktigt. En dag kände jag starkt att det var yoga jag behövde och jag hittade ett ställe med gratis lunchyoga. Jag var fast efter första gången. Jag var mottaglig för hela konceptet, varje ord yogaläraren sa sög jag åt mig. Jag har gått, och går fortfarande, mest på lugnare klasser där fokus ligger på andning och att känna in kroppen, vad säger den till dig? För kroppen sänder en massa signaler till dig och mig, det är bara upp till oss att lyssna. Vissa klasser håller vi postioner i flera minuter (kallas yin yoga, läs bland annat mer här), lätt ur en fysisk synvinkel men desto svårare ur den mentala. Att träna på att vara närvarande och tillåtande i det som känns, fast det gör ont. Ibland känner jag för mer dynamiska yogapass och då går jag på ett sånt istället. För mig handlar yoga inte om att alltid maxa postioner, komma så långt ner, så långt fram, så långt upp som möjligt, utan att känna efter och hitta en balans. Ett läge som jag klarar av att vara en stund i. Lite som i resten av livet, att inte alltid behöva prestera till hundra procent. Tro mig, det svåraste att är inte att pressa mig lite till, lite mer och lite hårdare utan att stanna där det fortfarande känns behagligt. Bygga upp istället för att bryta ner. Och vara nöjd med det.
I garberoben
När jag har berättat att jag jobbar (numera har jobbat) i en second hand butik får jag ofta höra att jag måste ha hur mycket kläder som helst. Till saken hör att jag har aldrig haft så här lite kläder som jag har nu. Jag är betydligt mer kräsen nuförtiden. Jag vet vad jag har för stil och vilka slags plagg jag vill ha. Gamla klänningar med gamla skor. Stora skjortor med tajta byxor. Kjol med hög midja med liten topp. Och sen när jag testar plagget ska det inte kännas halvbra, det ska inte kännas för stort eller för litet, det ska inte vara någon söm som är sned eller någon konstig trendig passform som inte sitter bra. Nä, när jag får på mig ett plagg ska det kännas wow, det var ju precis det här jag letade efter. Inga men. Bara wow.
Risotto och en mun vin
Jag tror det börjar framgå här i bloggen att jag gillar på att ta tillvara på saker och ting. Det inkluderar även mat. Det skär i hjärtat de få gångerna något ha blivit för gammalt att förtära och jag behöver slänga det. Så, det bubbel vi hade kvar från nyår som åkte ner i grytan.
Och puttrade långsamt ihop med lök, ris och buljong till en risotto. Jag brukar göra risotton så här:
Skär två lökar i små bitar och stek i en ordentlig klick smör i någon minut i en stor kastrull. Häll sedan över 3 dl risottoris och rör om tills kornen blir genomskinliga. Sänk temperaturen kraftigt och häll sedan över buljong (totalt 5 dl) och vitt vin (totalt 2-3 dl) i omgångar. Tumregeln är att låta all vätska koka bort innan man tillsätter mer. Koktiden blir ungefär 30 minuter. Rör ner smörstekt svamp, kräftstjärtar och några deciliter riven parmesan. Smaka av och tillsätt eventuellt salt, peppar och en klick smör. Ätes på studs!
Det blev ändå lite bubbel kvar, så jag fyllde upp en form för isbitar och frös in. Perfekt att nästa gång det är risottodags eller varför inte i drinken. Får det lov att vara en mun med vin tro?
Till något annat
Här kommer en fortsättning på den som spar hen har. När en tröja/kofta/blus har gjort sitt, sprätter jag bort knapparna och spar dem till något annat. En annan tröja kan få nya knappar, en kudde kan bli dekorerad eller en tavla kan monteras. Det urtjänade tyget klipper jag till trasor. Eller som i det här fallet, när tyget delvis fortfarande är i gott skick, spar jag det i min stuvlåda tills det blir något annat.
Len blåbärsmousse på chokladbotten
På nyår fixade jag den här efterrätten, len blåbärsmousse på chokladbotten. Gästerna uppskattade kakan (de kunde väl i och för sig inte med att säga något annat), någon ville ha grädde till och några andra tyckte mangopurén bröt bra av allt det söta. Nästa gång det är dags för fint kalas kommer jag ändra i receptet lite. Jag skulle utesluta blåbärsgelén och mangopurén. Göra en och en halv bottensats för ett tjockare chokladlager. Sen skulle göra moussen på hallon istället för blåbär, men det är ju en smaksak. Här kommer i vilket fall ursprungsreceptet. Hittat i och utklippt från Göteborgsposten.
Botten
4 äggulor
1/2 dl florsocker
3 äggvitor
1/2 dl socker
1 rågad msk kakao
1 msk vetemjöl
80 g choklad
Vispa gulor och florsocker. Vispa vitor och strösocker. Vänd ihop äggsmetarna med kakao, mjöl och hackad choklad. Häll i smord form, 24 cm i diameter. Grädda 15 minuter i 200 grader. Låt kallna.
Mousse
4 dl blåbär
3 dl socker
9 blad gelatin
4 dl vispad grädde
Mixa blåbär och socker. Värm lite av blåbären och smält gelatinet däri. Tillsätt resterande blåbär, vänd ner den vispade grädden. Höll moussen över den kalla chokladbotten. Låt stelna i kyl, 2-3 timmar.
Gelé
1/2 dl socker
1 dl vatten
2 blad gelatin
1 1/2 dl blåbär
Koka upp socker och vatten. Lös upp gelatinbladen i den varma lagen. Tillsätt blåbären och låt suda cirka 3 minuter. Låt svalna något och häll sedan geléet över den stelnade moussen. Kyl.
Mangopuré
1 mango
ev. lite smör
Dela mangon i bitar. Koka tills de blir mjuka. Mixa till en slät smet, tillsätt eventuellt lite smör.
Tvåtimmars
Idag har vi fått en massa frisk luft! Både hund och matte fick ta en dusch vid hemkomsten och matten slumrade till på eftermiddagen. Marley sover fortfarande. En tvåtimmars skogspromenad tar helt klart på krafterna.
Vänta inte till morgondagen med det som kan glädja dig idag.
När jag slutade på mitt jobb innan jul fick jag en sån fin avskedspresent. Ett gammalt fat fyllt med sånt som jag gillar. Min chef har verkligen förstått vad som gör mig glad.
Fatet var bland annat fullt av italienska godsaker från affären runt hörnet. Choklad, teér, skorpor och citronmarmelad.
Under allt gottit gömde sig en fin handduk i linne.
Den som spar hen har
Ni vet, de där banden som sitter vid axlarna på tröjor och bara är i vägen, de klipper jag bort och spar i en burk. Sen använder jag de till annat, som till exempel till att knyta ihop en kudde eller att sätta fast ett fint kort på ett paket.
Nyårsdukning, nyårsmat och nyårslöftet
Nyårsdukningen! Ser lite torftig ut i halvbra ljus, utan någon bordsdekoration och med en ensam öl i blickfånget. Nåväl, Emma häller upp bubbel och på tallrikarna står förrätten redo att ätas. Avokado, rökt lax och chili sallad skulle man kunna kalla den. Gick på ett kick att fixa iordning. På bordet ligger en vit linneduk med en skir spetsgardin över. Jag gillar det där med att använda saker till annat än vad de för ursprungligen är menade för.
Jag har första gången i mitt liv köpt färsk fisk över disk! Trots att vi bor på kusten och typ 200 meter från Feskekörka. Det var bara det att det var typ 200 andra som också hade planerat att äta fisk på nyår. Så där stod jag utan frukost i magen och köade i 40 minuter. Men det var det värt! För gud i himlen vad så gott det va!
Nyårslöftet avkunnande jag på kvällen, jag ska besöka Universeum minst en gång 2013. Det har jag inte heller besökt, fast det är ju och andra sidan säkert en kilometer dit.
En vind av längtan
Jag längtar efter så mycket just nu. Jag längtar efter ljusa dagar och solen mot min kind. Jag längtar efter att få ställa in goretexkängorna för säsongen, susa fram på cykelbanor utan grus och att mörkret faller vid åtta.
Jag längtar efter en större lägenhet med ett eget rum. Ett rum till pyssel och sånt alltså. En lägenhet som också har ett gästrum och ytterligare ett rum. Det ska vara Andreas rum och där ska alla fula och energitjuvande teknikprylar husera. Jag längtar efter att sitta vid matbordet utan att störas av den stationära datorns brummande och Andreas skypande.
Jag längtar tills vår mataffär öppnar igen och vi slipper handla i dyra närbutiken. Helst av allt vill jag nog handla på en marknad i ett varmt land med solmogna frukter.
Jag längtar efter att det är lika städat och organiserat i mitt huvud som det är hemma. Jag längtar tills att-göra-listan är avprickad och slängd. Jag längtar efter att bara få vila och inte ha något planerat. Samtidigt längtar jag tills jag vet vad jag vill göra och har ett jobb som har med det att göra.
Ibland längtar jag så mycket efter det där jag inte har, så jag glömmer det jag faktiskt har.
