Perfekta presenter

 
Ett kort med vimplar till vimpeltjejen. En bok om choklad till chokladälskaren. Titanörhängen till den allergiske. Perfekta presenter till mig på min födelsedag med andra ord.

Solen över takåsarna

 
Att solen äntligen når över takåsarna och in i sovrummet är ett tecken på att våren är på gång! Nu kan kanske mitt stackars kala träd komma ur sin vinterdvala och börja gro igen. Snart ska jag ut i friska luften och knipa åt mig en solstråle eller två. Trevlig helg till er allesammans.

I varje vrå

 
Jag har fått så mycket blommor i födelsedagspresent så jag inte vet var jag ska ställa de längre! Den är en härlig känsla att ha en blombukett i varje hörn.

Middag hos vänner

 
Idag har vi varit på middag. Mycket kalasande har det blivit den här helgen må jag säga!
 
 
Marley var också med. Honom hittar man där det finns chans att en matbit hamnar på golvet.
 
 
Åh, de hade gjort så himla god mat! Huvudrätten var från en av Jamie Olivers böcker.
 
 
Och sicken god efterrätt! Nästa middagstillfälle är hos oss - vi kör ett Halv åtta hos mig inspirerat koncept. Hmm, jag vet inte riktigt hur vi ska komma upp i samma nivå som dagens trerätters...

Födelsedagskalas

 
Min vän Ingrid och jag är födda samma år och på samma dag. Det är extra roligt att fylla år tillsammans med någon, födelsedagskänslan blir liksom maxad! Vi öppnade hennes hem för våra vänner.
 
 
De fick komma och stanna så länge de ville. Scones bakades i omgångar, marmelader, ostar och te stod framme hela dagen.
 
 
Och så hade vi bakat lite smått och gott. Jag drömtårta och Ingrid äppelmuffins och kokostosca. Mysigt och alldeles lagom så där!

Sova räv vid 27 års ålder

 
Imorses blev jag väckt av skönsång. Eller ja, snarare var det jag som tillslut väckte Andreas och frågade om han hade tänkt att servera mig frukost på sängen. Inte för att jag behöver det, men jag vet sen innan att det är en viktig födelsedagstradition för honom. Så jag började mitt 27-åriga levnadsår med att sova räv likt en femåring. 
 
Rosorna går på sista versen och är från förra helgen när Andreas föräldrar var på besök. Efter några dagar brukar jag plocka isär buketten, ta bort de blommorna som hunnit bli fula och sätta resterande blommor i småvaser. På så sätt kan jag njuta av buketten så länge som möjligt.

Andjakt

 
Marley gör ett försök att gömma sig i busken och smyga på fåglar. Syns jag? undrade han. Nä, nä, du smälter bra in i i rhododendrons mörka blad sa jag entusiastiskt. Till ändernas glädje men till Marleys förtret fick han inte hoppa i vattnet och skrämma dem.

Svartvita vårtecken

 
Solbeklädda fasader och sopade gator.
 
 
Stadscyklarna på rad.
 
 
Liv och rörelse i stan. Vi har tagit vår nu.

Uppdatering: vår hunds välmående

 
Det är några som har undrat hur Marley mår. Han äter fortfarande dunderkuren med fem tabletter om dagen som ska få inflammation och bakterietillväxten att avta. Magen är i finfint skick, men vi märker av biverkningarna tydligt. Han är väldigt törstig och VÄLDIGT hungrig. Nu huserar han i köket mer tid än någon annanstans. Han ligger i givakt och är beredd på att varje rörelse i köket kan resultera i mat.

Magkänslan vann över den duktiga flickan

Igår var den första dagen på mitt nya jobb - och den sista. Jag ska erkänna att jag inte hade fått ett jättebra intryck av arbetsgivaren från början och jag var på det klara med att min lön var under genomsnittet och att företaget bara tillämpar korta visstidsanställningar. Jobbet verkade så roligt i sig så jag tror att jag hade kunnat förbise detta om det inte vore för att den ena händelsen efter den andra indikerade att det här var ett oseriöst företag som utnyttjar sin personal till det yttersta. 
 
En tjej hade börjat ta med sin egen dator samt internetuppkoppling för företagets fungerade så dåligt. Datorutbildningen har fått ställas in för företaget har inte tillräckligt bra datorer. Kontorsmaterial som pennor och post-it-lappar fanns inte - det skulle du ta med dig hemifrån. Jag fick efter mycket om och men en egen kalender. Jag hade endast tre timmars introduktion mestadels med inloggningsuppgifter, företagsfakta och datasystem. Resten kunde jag läsa mig till på intranätet - där fanns alla manualer och "allt du behöver". Jag förväntades även att själv hålla ett samtal med en deltagare som varit sjukskriven från och till i fyra år. Då hade jag varit på arbetsplatsen i fem timmar. Hur blir kvalitén på arbetet då?
 
Företaget tillhandahåller jobbcoachning och rehabiliteringstjänster åt Arbetsförmedlingen - så i slutändan är det våra skattepengar som finansierar den här verksamheten. Det gör det hela ännu mer skrämmande. Dessutom har företaget uppmärksammats och fått priser för att ha ökat sin omsättning med några tusen procent. Det är några få i toppen som tjänar ruskigt bra med pengar - medan de anställda ute på kontoren har en av branschens lägsta löner. Jag vägrar vara en del av ett sånt här etablissemang. Så när jag hade gråtit ut all ilska och frustration meddelade jag min chef att jag inte skulle komma tillbaka. Jag skickade ett kritiskt mail som hon inte ens behagade svara på. Det var med all säkerhet inte första gången det hände.
 
Jag är så stolt över mig själv att jag tog ställning. Den där duktiga flickan som ska foga sig och högprestera, trots orimliga arbetsförhållanden, fick tillslut känna sig besegrad. Visst hann jag tänka både en och två gånger att "så här gör man inte" - man tar jobbet man har fått, biter ihop och gör sitt bästa. Men till vilket pris? Att dåliga arbetsförhållanden ska ta massa energi av mig? Att jag ska känna en klump i magen i två månader? Jag är värd mer än så. Nästa gång låter jag magkänslan leda mig på en gång.

Bra pysselmaterialförvaring

 
I takt med att jag samlar på mig mer pysselmaterial har jag fått utöka förvaringsmöjligheterna. Glasburkar är toppen tycker jag, dessutom var tårtfatet med sytrådar en riktig dammsamlare! (Så här såg det åt från allra första början, och det där med att måla bordet vitt har jag fortfarande inte fått tummen ur att göra...)

Sicket väder

 
Sicket väder vi har haft i helgen! Termometern visade hela elva grader igår. Jag var ute över två timmar med Marley i Slottsskogen. Han sprang sig riktigt lerig i hundrastgården och jag njöt av solen. Idag har jag passat på att maxa ljusintaget med en lång promenad mitt på dan, tvätta och baka bröd. Imorgon börjar jag nämligen jobba på schema. Jag har fått en visstidsanställning på två månader med eventuell förlängning. Skönt att slippa stå givakt dygnet runt för det kan tänkas komma jobb, och att det dessutom är på dagtid. Det känns väldigt spännande, och lite nervöst förstås!

RSS 2.0