Jag har fått något riktigt häftigt av min mormor! Ett fönster - men inte vilket fönster som helst - utan ett fönster från hennes barndomshem uppe i norra Finland. Dessutom är det extra häftigt eftersom det är min mormors far som har snickrat fönstret. Istället för spik är det pluggar som håller ihop träbitarna. Mina finska släktingar har låtit sätta speglar där fönsterglasen en gång suttit. Mitt fönster är det sista som de har lyckats bevara från huset. Tänk om min mormors far visste att det fönstret han en gång byggde skulle nu stå på golvet i en sekelskiftlägenhet i Göteborg. Livets vägar äro outgrundliga.