Adventsljusstakar, ljusslinga och änglar har varit uppe hos oss i några dagar nu. Julmusik spelas varje kväll. Glöggen har värmts och pepparkakor har doppats. Kort och gott, vi är tidiga julpyntare.

Bildkälla här.

 

Det hade lika gärna kunnat vara Marley på bilden! Han är också en hund som tror att han får plats fast han har blivit 30 kilo tyngre och tredubblats i storlek. En hund som alltid ligger på samma plats nedanför soffan eller i duschen när Andreas gör sig i ordning för kvällen. Är något eller någon i vägen visar han sitt missnöje med ett mörkt grymtande eller så sätter sig en helt sonika på fötterna. Här är min plats, hörru! En hund som markerar tydligt att jag går fel väg genom att sätta sig ner och blänga på mig när jag försöker ta en annan promenadrunda på morgonen. En hund som har sina vanor och finner ingen anledning att byta dem.

 

Jag däremot har ett litet komplicerat förhållande till vanor och rutiner. I ett inrutat liv upplever jag att jag tappar känslan av frihet, att kunna göra det jag vill när jag vill. Jag kan känna mig otroligt pressad och stressad över att göra samma sak varje dag. Jag tröttnar, känner mig låst och hämmad. Jag kommer inte till min rätt, jag har mer att ge än vad jag gör. Det är en av anledningarna till att jag kommer sluta på mitt nuvarande jobb i en second hand butik om en månad. Varje vecka ser likadan ut. Vecka ut och vecka in. Alla måndagar ser ut på samma sätt, alla tisdagar och onsdagar med. Det fanns en tid efter sjukskrivningen som jag behövde det, för att får balans i livet och hitta tryggheten i mig själv. Nu känner jag mig starkare och vet att den typen av arbete passar inte mig. Jag vet inte än vad som händer efter jul och jag känner mig trygg i det. För jag är fri att göra vad jag vill.

 

Samtidigt behöver jag fortfarande ha någon form av struktur att falla tillbaka på för att inte tappa tråden och sväva iväg bland känslor, drömmar, tankar och idéer för mycket. En balans mellan trygghet och ovisshet, mellan rutin och frihet. Något som får min hjärna och mitt hjärta att vila en stund. Det är tur att jag har Marley som visar vägen ibland.

 

 

 

Vår lilla vovvsing ligger på sjukhus och jag kan inte låta bli att oroa mig även om jag vet att han är i goda händer. Han har varit magsjuk sedan natten torsdag/fredag förra veckan och fast vi har gjort allt "rätt" för att få honom att må bättre rinner allt ur honom ändå. Så nu är han inlagd med dropp, smärtstillande och antibiotika. Förra gången har fick ligga kvar på djurkliniken, då var han riktigt dålig med lunginflammation och feber, fick han komma hem efter en dag, två dagar tidigare än beräknat, för att han hade visat på alla sätt att han ville åka hem. Djupa suckar, mörka hmm:anden och gnyende läten. Jag håller tummarna att han mår bättre och gör som förra gången så att han kan komma hem imorgon. Hem till matte och husse. 

I början av sommaren var jag på en intervju till en fotoutbildning. Min hobby blev plötsligt en prestation som skulle bedömas av ett par kritiska ögon och med detta tappade jag intresset att fotografera. Jag har i princip inte hållt i en kamera sen dess. Lusten att blogga försvann även eftersom de flesta av mina inlägg baseras på en bild. Så det blev en oplanerad men välbehövlig paus. Jag har som sagt inte så många bilder att bjuda på, men här kommer en kort tillbakablick vad som har hänt sen sist.

 

I juni åkte jag och Andreas till norra Italien. Vi åt glass, pizza och pasta varje dag. Vi satt på ett kafé, drack kaffe och spelade kort när regnet kom. Vi solade och badade när solen sken. Däremellan åkte vi bil från by till by längs med Lago Maggiores kust, sträckte lite på benen och åkte vidare. På kvällarna satt vi vid vattnet och såg solen gå ner över alptopparna.

 

 

Här hemma känns det som om Andreas har möblerat om en gång i veckan de senaste månaderna. Tv:n upp på vinden, tv:n ner från vinden, datorn upp på vinden, datorn ner från vinden, kista upp, korgstol ner, korgstol här och korgstol där... Jag har hållit mig till ett mindre och lättare projekt och har pö om pö satt ihop en tavelvägg med udda ramar.

 

Jag tackade naturligtvis nej till fotoutbildningen och har fortsatt att jobba i "min" second hand butik under hösten. Om fem veckor slutar jag där och går vidare mot nya äventyr.

 

Och tack till er som fortsatt titta in hos mig fast jag inte har uppdaterat!