Det är så härligt när solen lyser in i rummet och parken grönskar utanför. Jag har trafikens brus lite lätt från gatan nedanför och från sovrumsfönstret som står på vid gavel hör jag fågelkvitter. Jag tar en paus då och då i flyttpackandet och vilar ögonen på vinden som rycker tag i de gröna löven. I ett lugnt tempo viker jag ner kläder i resväskan, virar in tallrikar i papper och skruvar ner hyllor. Det blir mitt sätt att säga hejdå till lägenheten och tacka för den här tiden. För visst har vi haft det bra här, mina prinsar och jag. Men var sak har sin tid och nu är det dags att ge plats till någon annan vars önskan är att bo mitt i stan.