Idag har jag tillbringat ytterligare en eftermiddag vid havet. Med en halvtimmes spårvagnsresa byts storstadens puls och tryckande hetta mot naturens klippor, salta vindar och friska bad. Längre bort än så här från havet ska vi aldrig bo bestämde vi, min syster och jag.

Tack för alla välkommen-tillbaka-hälsningar, de gör mig om möjligt ännu varmare inombords i dessa soliga dagar.

Nu har det krypit i fingrarna några dagar. Jag saknar att skriva och pyssla med bloggen. Att använda bilderna till något mer än att samla dem på hög i bildhanteringsprogrammet. Jag insåg att bloggen blev som en dagbok. De stora händelserna som resor och avgörande beslut är lätta att minnas och är ofta de som uppmärksammas. I bloggen fick de där små sakerna i livet ta plats. En blombukett. En härlig känsla. Ett renoveringsprojekt. De sakerna som egentligen gör livet till vad det är.

Idag njuter jag av sommaren. Jordgubbar, måsar och salta vindar. I skrivandes stund sitter jag på vår innergård. Några barn leker i bakgrunden, grannarna grillar korv och en svalkande vind torkar mitt nytvättade hår. Dagar som denna är det lätt att leva.