Imorses vaknade jag till fågelkvitter och solstrålar. Andreas kom hem under småtimmarna och sov gott medan jag tog Marley på morgonpromenad, gick på yoga och handlade. Jag hann fixa lunch och äta innan hann började röra på sig. Så när jag var redo för en långpromenad i solen stod han i vardagsrummet med rufsigt hår och sömndrucken blick. Jag bestämde mig för att ta en tur till Slottsskogen själv. Eller ja själv, jag hade ju med mig Marley förstås.

I Slottsskogen var det rull rörelse. Promenerande kärlekspar, svettiga joggare och picknickande barnfamiljer la ett sorlande täcke över parken. De kinesiska körsbärsträden blommar för fullt och får de andra träden att blekna.

Jag föredrar de mer skogiga delarna, därför begav vi oss upp för en brant backe på en liten stig. Människosorlet försvann och ersattes av fåglarnas kvitter.

Fast riktigt själv är man aldrig i Slottis vid lunchtid en söndag med strålande sol. Förutom ett utländskt par och en hemlös man stötte vi på en ekorre som spanade på oss från trädtopparna. Ekorren såg att ha det gott däruppe och rörde sig så smidigt mellan trädkronorna.

Matte, matte, det här är livet!! Se så lycklig han är!

Det var riktig härlig vårvärme idag! Jackan åkte av och solglasögonen var på. Marley flämtade som en gris efter ha sprungit upp och ner i skogen med pälsjacka på. Han grävde sig ett hål för att kyla ner sig. En liten flicka kom förbi och tyckte att han skulle hjälpa henne att gräva ett hål istället. Men han rullade några varv och la sig sen till rätta med en djup suck. Han återhämtade sig som tur var fort och vi kunde fortsätta på vår väg hemåt.

Förra året när jag fyllde år fick jag en ros i kruka. Den har mirakulöst överlevt sedan dess. Jag brukar ta dö på krukrosor inom en månad så jag är minst sagt förvånad att den fortfarande är välmående. Dessutom har den vuxit några decimeter på höjden och nya skott har kommit. Så min fråga är - vad ska jag göra med rosen för att den ska blomma? Beskära? Plantera om? Plantera ut? Eller bara låta den va och hoppas på att rosen sköter sig själv? Hjälp sökes!

Emilia önskade att se mer från vårt hem när jag bad er om inspiration. Så varsegoda, här är några bilder från vårt vardagsrum!

För att jobba i en second hand butik och älska gamla saker håller jag hårt i plånboken. Dels för att jag inte skulle ha kvar något av min lilla lön, och dels för att vinden och lägenheten skulle vara fyllda till bredden, om jag hade köpt allt fint jag hittar. Den största anledningen är dock att jag inte gillar överkonsumtion. Att köpa för köpandets skull. Oavsett om det gäller nyproduktion eller återbruk. Jag behöver inte ha tolv plåtburkar, tjugo glasburkar, fem olika serviser, tio uppläggningsfat eller tjugoåtta ljuslyktor. Jag behöver inte heller ha arton skjortor, trettio klänningar eller tjugofem par skor. Oavsett hur billigt och fint det är.

Det är däremot himla bra att ha en second hand butik som sin arbetsplats när det är något jag är ute efter. Jag har koll på vad som kommer in och jag har förmånen att mäta stegar och prova byxor i lugn och ro. Jag handlar i princip allt i andra hand nuförtiden. Ibland glömmer jag till och med av att jag inte behöver köpa allt begagnat. Jag kan köpa det där rostfria tre-deciliters måttet jag har varit ute efter i veckor i vanlig butik. Just det!

Senast vi var på Ikea tittade jag som vanligt på den här lampan till sovrummet. Jag tycker att den är för dyr och har därför låtit bli att köpa den flera gånger. Veckan därpå kom det in en liknande på jobbet. Till en femtedel av priset. Jag slog till på en gång. För second hand är ofta billigt och det är det som gör det så svårt att motstå att hala fram hundralappen.

Igår förmiddag var jag, Jenny och Marley uppe i ett grått Änggårdsbergen. Himlen var grå, träden var gråa och marken var grå. Inte en tillstymmelse till vår.

Marley badade och spanade på änder. De flydde i samlad trupp undan den vita besten!

Jenny var kaffesugen redan innan vi träffades. Tur att vi hade med oss lite färdkost i form dryck och frukt. Något som uppskattades av alla tre.

Vi gick på små stigar och i vattenpölarna speglade sig trädkronorna.

Och innan vi lämnade skogen hittade vi en plätt med vitsippor. Våren är nog här trots allt.

Jag tror att tacksamhet är grunden till lycka. Att vara tacksam över sitt liv och vem man är ger själen djup tillfredsställelse. Vi inser vårt personliga värde och det ökar vår självkänsla. Människor som är nöjda med sig själva är oftast lyckliga. Det jag menar är en nöjdhet över att vara den man är och inte en nöjdhet över att ha en bra karriär eller ett stort hus. Visst kan ett stort hus eller ett bra jobb göra dig lycklig, men den lyckan kan försvinna lika fort som den kom. Du kan vara kreativ, driftig eller analytisk. Egenskaper som kan ha möjliggjort din karriär, men du är din karriär lika lite som du är ditt hus. Lyckan att vara den du är kan ingen ta ifrån dig. Och den lyckan tror jag kommer till stor del ifrån att känna tacksamhet över livet.

Istället för att uppskatta allt vi faktiskt har och är, sneglar vi ofta på vad andra har och lever för liv. På sånt som vi själva inte har. Det gör oss missnöjda och avundsjuka. Och inte det minsta belåtna med det vi faktiskt har att uppskatta. Att känna tacksamhet över sitt eget liv leder till att man istället kan vara glad över hur någon annan har det. Istället känna glädje att en annan medmänniska också har det gott. Och det gör en själv gott. För att påminna mig hur viktigt det är att känna tacksamhet skriver jag i min bok varje kväll några saker jag är tacksam över. De senaste dagarna har jag tackat för följande;

Tack-listan är fortsättning på Bra-listan. Om ni har lärt Mia Törnbloms Självkänsla nu! känner ni nog igen er. Både bra- och tack-listorna är inspirerade av hennes bok.

För tillfället sover i en sommaräng. I härliga blommiga lakan som Andreas fick av sina föräldrar i födelsedagspresent. Men jag tror de egentligen var mer till mig.

Lakan med rosetter vid fotändan. Jag inbillar mig att jag sover godare i fina lakan.

Så här såg det ut i köket för en vecka sedan.

Idag ser det ut så här. Spisen är utbytt och ny fläkt är beställd. Vi väntar dessutom på att Andreas pappa ska komma och hälsa på med nya tillsågade bänkskivor. Köksluckorna är orginal så att behålla dem var en självklarhet. Med ordentlig puts blev som nya och de behövde inte ens målas om. Möjligtvis ska vi byta ut knopparna om vi hittar några i samma storlek.

Istället för en överfull bänkskiva med kaffebryggare, brödrost och fruktfat står där nu bra-att-ha-grejer när man lagar mat.

På väggen mittemot såg det ut så här. Bara en massa grejer utan struktur.

Nu ser det ut så här. Öppna hyllor med förvaring och avlastningsbänk. Nu kan äntligen två personer stå och hacka i vårt lilla kök! Bara ny färg på väggen gjorde susen!

En gammal visp får hänga framme med två olika järn. Ett litet rivjärn och ett ciseleringsjärn.

Förut har vi haft servetter drällandes lite varstans men nu är de alla samlade på ett och samma ställe i en plåtburk. Andreas krav för att jag skulle få flytta kaffebryggaren var att kaffefilter var tvunget att finnas nära. En armlängdsavstång uppåt borde duga.

I annan plåtburk förvarar vi ljus och kalasgrejer.

Och i en tredje muffinsformar och andra baktillbehör.

I vardagsrummet står tomaterna på rad i fönstret. Jag har fått plantorna av min vän Jennie. En busktomat och två körbärstomater tror jag att det var. Jag vårdar dem med kärlek och hoppas på en riklig skörd till sommaren.

Med detta inlägg skapar jag en ny kategori på bloggen Johannas blommor och odling.

Nu har jag varit ute och fotat med "fel" inställningar igen. Inställningar som faktiskt blir helt rätt!

På skärstorsdagen begav vi oss till Skövde för att stanna några dagar. En regnig långfredag var perfekt väder för en bilutflykt. Vi åkte runt Hornborgasjön och tog en paus för att titta på tranor.

De flesta var inbitna fågelskådare i full mundering med värsta kameraobjektiv. Sen var det några turister likt oss med paraply och tygskor.

Långfredagens regn blev till snö och på påskaftons morgon låg det ett vitt täcke över stan.

Marley var lycklig och sprang lös i skogen

medan jag fotade snöklädda knoppar.

När vi kom hem från morgonpromenaden kom två anonyma kycklingar på besök och dansade till musik.

Två väldigt kreativa kycklingar med diskhandskar på fötterna. Sjukt roande!

Sen har vi fikat och ätit godis lite för mycket. Vi har också varit väldigt sällskapliga med Andreas släkt och vänner. Trevligt på alla sätt, men otroligt skönt att komma hem på påskdagens kväll. Hemma är alltid hemma.

Förra påsken promenerade vi bland vitsipporna och jag och Marley premiärbadade i havet.

I år vaknade vi på påskaftons morgon till strålande sol och tio centimeter snö.

Två romantiska ägg är det enda påskpyntet som har letat sig in i vår lägenhet i år. Och det är ungefär som det brukar se ut hos oss runt påsk. Jag har inget förhållande till påsk. Jag är inte så förtjust i påskmaten, som för övrigt är en lightversion av julbord. Påsken har ingen religiös betydelse för mig. Jag har inte heller fattat grejen med att måla ägg - jag tålde inte ägg när jag var liten. Det är inte ens så noga med att jag får ett påskägg längre. Men det är himlarns skönt att vara ledig några extra dagar. Det är det bästa med påsken!

Gillar du påsken?

Spis, kyl och frys är på plats. Två påsar med färg, roller och spackel är inhandlat. Med blicken på vår fulla korg önskade personalen i färgaffären oss en trevlig påsk. Tack, det ska vi ha! svarade jag. Andreas undrade varför jag såg så lycklig ut. Jag tyckte han borde förstå vad som gör mig glad och gav honom ett leende.

I lördags när vi var ute och for på diverse varuhus passade Jenny vårt till synes trötta bustroll. För det första är det är så himla lyxigt och smidigt att ha min syster boendes nära och för det andra är att hon är tokig i Marley och passar honom mer än gärna. Dessutom är Marley mycket förtjust i tant Jenny!

Fönstret i köket är fyllt med ärtskott planterade i rullade tidningspapper. De växer så det knakar och varje dag får jag omsorgsfullt vattna och vända på dem. Ärtskotten på sirkliga assietter samsas med kryddor i koppar. Grönt är skönt!

Orkidéerna i vardagsrummet vill aldrig ta sig. Blommorna kom och försvann lika fort. Jag tror att det är den dåliga kombinationen gassande sol och bristande vattning som har gjort bladen mer skrumpna och stjälkarna ännu torrare. Orkidéerna åkte tillslut ut! In kom istället vårblommor i små vaser och tulpaner i större. Fönsterbänken är nu levande igen.

Hela lördagen tillbringade vi på olika varuhus. Vi beställde nya vitvaror och köpte bänkskiva, hyllor samt lite annat till köket. I veckan ska vi gå till färgaffären och inhandla färg till tak och väggar. Sen kan renoveringen av köket börja! Nu går jag med massa inredningsplaner snurrandes i huvudet. Det är inte så många av dem som går att genomföra i dagsläget. Förutom en då! Glasburkarna åkte bort och kokböckerna åkte upp.