Idag har jag toppat min nya assistent som min far skulle ha sagt. Jag har alltså premiärbakat i min nya maskin jag fick av mamma och pappa i helgen. Himla tur att jag fick med mammas plåtställ hem ändå...
Och så till alla er som lämnar in saker på second hand för att ni själva inte orkar slänga grejerna. Sluta med det, åk till tippen själva! Det är ingen annan som vill ha ett plåtställ som sluttar och ha sina jästa katter på golvet i hundhår.
Jag kom på att jag inte visat mitt gamla skåp i pysselrummet. Andreas hade det när jag flyttade in till honom i Göteborg, men så kom jag med alla min grejer och skåpet släpades på vinden. Det är snortungt! Det blev vi åter varse när vi flyttade det hit. Men fint är det!
Fina detaljer
och bra förvaring. Här ryms målargrejer, inspirande böcker och pysselgrejer i plåtburkar och kartonger. Och det finns plats för mer.
Förra veckan besökte jag västkusten i några dagar. Först åkte jag till Göteborg, bodde hos syster med fina posters på väggarna.
Jag träffade vänner som det var alldeles för länge sen jag träffade. Blev bjuden på hemmagjord pizza och åt snurrsushi.
Andreas kom och vi utnyttjade en present och bodde på hotell och spa-ade oss.
Jo men jag tackar, havsutsikt!
Hos mamma och pappa blev det god fisksoppa. Oj vad mätta vi blev!
Vi gick på loppis och jag fyndade. Bland annat ett par vinterskor för 55 riksdaler.
Vi kollade jultyger. Har tänkt att sy ett par kuddar, men konstaterade att jag behöver fundera lite till på vad jag vill ha.
På väg hem från stan tog vi vägen längs havet. Känns kallt att va på sjön nu...
På lördagskvällen var vi bjudna på inflyttningsfest i Kungälv.
En fest med maskerad och halloween tema. De hade verkligen satsat stort på dekorationen!
Och vad passar då bättre än att ge bort en blomma i en pumpa?!
Och här har vi Ronja Rövardotter och Leif GW Persson - som återigen tog hem maskeradpriset!
Vi har fått vår balkong inglasad efter veckor av väntan - så himla mysigt! Med en varm filt går det sitta därute och dricka te och äta knäck.
Snäckor som mamma plockat till mig!
I förrgår planterade jag om en hel drös med blommor och slängde de som hade dött. Blommorna inne har svårt att få tillräckligt med ljus så i hopp om att höstglöden ska knoppa sig (kan den det?) och det lilla trädet (någon som vet vad den kallas?) ta sig igen, har jag ställt ut de balkongen - hemmets ljusaste plats för tillfället.
Tobaksplantan gick på sista versen så jag knipsade av och satte de blommande stjälkarna i små vaser.
Varning 1! För er som anser man-får-ej-pynta-en-dag före-första-advent, bör genast stänga ner fönstret och återkomma imorgon.
Varning 2! För er som anser att juliga-godsaker-som-glögg-lussekatter-eller-knäck-för-ej-förtäras-en-dag-före-första-advent, bör byta sida nu.
Förmiddagarna går fort och innan jag vet ordet av är jag hungrig och det är lunchtid. Ofta blir det rester från dagen innan, men ibland får jag laga nåt och då gäller det att det går fort! Dagens lunchtips är stekta grönsaker och halloumi med en klick creme fraiche. Stek valfria grönsaker du har hemma. För mig blev det broccoli, röd lök, svamp och några överblivna potatisar, och halloumi. Fetaost är också gott att smula över innan servering. Blanda i salt, peppar och vitlök i creme fracihen och så har du världens enklaste sås.
Vid 27 års ålder är jag äntligen trygg nog att ryta ifrån. Jag är inte längre rädd att försätta mig i obekväma situationer. Att säga emot nedsättande åsikter som länge har fått passera utan mothugg. Jag kan inte längre göra något annat än att stå upp för humana människovärden, där alla har rätt att göra vad de vill utan att bli nedtryckta, hånade, förlöjligade eller påhoppade. Som att välja att inte dricka alkohol på en fest, kvinnonedsättande kommentarer i alla dess former, från förlegade skämt till mer djuprotad kvinnosyn, rasistiska uttalanden eller allmänt onödiga elaka kommentarer som kränker en annan människa. Det som är lika häpnadsväckande varje gång är att när jag ifrågasätter vad som precis har sagt är det väldigt sällan personerna i fråga kan utveckla vad de menar.
Vi är sex personer, 4 killar och 2 tjejer och vi ska rösta med handuppräckning.
Kille A: Jaha, det blev två röster mot två...
Jag: Va?
Kille A: Ja, ni tjejer har ju inte rösträtt!
Killa A, B, C och D skrattar lite lagom. Nån säger "Den va bra!"
Jag: Vad menar du med det?
Kille A börjar förklara att vi kvinnor inte alltid haft rösträtt (som om jag inte visste det) och så vidare...
Jag: Vad är det som är så kul med det?
Kille A: Hmm... Ehhh.... Jaaa..
Det har blivit socialt accepterat att hoppa på den som inte dricker på en fest, likväl som i vissa grupper att ”skämta” som i exempelt ovan. Åsikter/påståenden/skämt/påhopp görs utan att någon ifrågasätter. Att förlöljiga och nedvärdera andra blir plötsligt det rätta. Och det kommer det att förbli tills någon säger emot. Tillsammans kan vi skapa en ny sanning. Ett nytt rätt sätt att bemöta varandra. Så börja säg ifrån!
Sen ska jag erkänna att jag inte alltid är stolt på vilket sätt jag gör det på. Den del av bekantsskapskretsen där jag sällan kan hålla tyst är diskussionklimatet rappt, hårt och aggressivt. Så jag anpassar mig. Jag bullrar på. Rättfram utan krusiduller, gärna lite spydigt. Rätt eller fel, det vet jag inte. Men jag får min röst hörd. Och det är inte en dag för tidigt.
Vi har blivit med kolonilott! Just nu ser den inte ut så mycket ut för världen, bara en gräsplätt. Här ska sättas bärbuskar och pallkragar med grönsaker. Så småningom en liten stuga. Och så staket, så Marley kan springa lös. Han känner sig redan hemma! Längtar tills våren då vi kan sätta planerna i verket.
Idag är en sån dag jag känner att jag bara behöver vila. Marley har samma energinivå som sin matte. Och för en sjuk hund kan vissa undantag göras, som att få hoppa upp i sängen.
Vi bor alldeles intill en kyrkogård och speciellt under helgen och dagarna efter har det varit ett ljushav på gården när mörkret lägger sig. Så himla fint och stämningsfullt. Minneslunden ligger så vackert, på en liten kulle i utkanten av kyrkogården med en liten sjö i blickfånget.
Nästan så jag ska gå med i Svenska Kyrkan så jag får bli spridd där en vacker dag. Nästan. Så länge går jag förbi platsen och skänker den en tanke.
När jag var arton (? rätta mig om jag har fel mamma) sa jag: Jag vill minnsann ALDRIG ha blommor. Det är bara onödigt, de dör så fort ändå! Idag tycker jag att en blombukett är bland det roligaste att få! Det är tur att man kan ändra sig.
Annars då? Jag och Marley har lekt kurragömma. Mest jag som gömmer mig. Bakom dörrar. Jättekul, hälsar Marley och kastar menande bus-blickar mot sin matte.
Igår promenerade vi ner till stan och köpte garn. Två timmar och fem upprepningar senare var jag tillbaka där jag började. Med tomma stickor.
/Johanna, som googlar bikupestickning igen.
Solen skiner idag, vad mycket det gör för humöret! Har känt mig så trött, sjuk och låg den senaste tiden. Dagarna har blivit kortare, regnet öst ner och vissa dagar har det liksom aldrig blivit riktigt ljus. Men idag, som en skänk från ovan, kom solen fram. Jag känner mig energisk och ser plötsligt massa möjligheter. Ringer samtal, smider planer och känner mig allmänt hoppfull om framtiden. Det är en härlig känsla och livet känns lätt att leva. Det är dagar som denna jag spar i minnet och påminner mig om när livet möter motstånd och känns jobbigt.