Lurviga barnbarnet på vift

 

Vi är hundfria den här veckan, Andreas familj saknar sitt lurviga barnbarn. De första dagarna var det bara skönt att slippa fyra promenader om dagen men jag märker att jag inte alls kommer ut på samma sätt. Jag kanske är ute tio minuter per dag jämfört med två timmar! Men det som är allra skönast är att kunna gå runt barfota utan att kliva i grus, hunddreggel eller högar av hundhår. Det har helt plötsligt blivit så himla rent hemma! Men trots slöa dagar och rena golv saknar vi vår gosiga krabat. Vår Marley som alltid vill vara nära och hummar när vi inte klappar tillräckligt. Vår Marley som blir hejdlöst glad när vi får besök och som stolt visar upp det ena gosedjuret efter det andra som om det vore en dyrgrip. På söndag kommer han hem igen och tills dess njuter jag av barfotheten.

Saknar också vår lurviga killebillski<3

Saknar oxå min lilla tjej. Men jag vet att hon har de bra. /

Hoppas de är bra med dig. / Kram Richard

Ohh så söt han är =D

Åh så rart blir han ompysslad av dina svärföräldrar. Gulligt. :)

Nej, jag har inte börjat läsa boken än. Jag har avstannat i mitt läsande. Jag har pysslat ganska mycket och ägnat de få kvällstimmarna åt det...och det okända förstås. ;)

Inom kort är jag nog igång med läsandet igen. =D Läste precis ut yogaboken med malin berghagen och jag behöver som tid att bearbeta och avsluta en bok mentalt innan jag påbörjar en ny...låter knäppt...

Jaså, jag vill sååå gärna bli uppvaktad på alla hjärtans dag..trots att det är kommersiellt och bla bla blabla.. så blev jag inte uppvaktad...då blev jag så ledsen att christer åkte iväg och köpte både blommor och choklad. Ganska så påtvingat men nu gör sig nog igenkänd tror jag. Hur jag blir så oerhört känslig och ledsen att jag är helt matt och sorgsen idag... Jätte konstigt!!! Inte alls det starka, glada och roliga Madeleine

som jag är vanligtvis... (ja, jag pratar om hsp nu alltså) ;)

Äntligen fredag, jippi. Jag ska göra en sådan rolig utflykt med en kollega imorgon. Tjohooo!
Kram Madde