När känslorna tar över

 

Ibland tar känslorna över. De snurrar ihop till ett nystan i huvudet. Med knutar. Ingenting är klart. Allting är klart. Jag vet ingenting och jag vet massor. Jag vet bara inte var jag ska börja. Vilken ände som är lättast att få upp. Vilke ände jag ska börja dra i. Så jag fastnar rådvill mitt i nystanet. Knutarna blir hårdare och nystanet trassligare. Tills jag låter bli att börja någonstans. Jag gör något helt annat istället. De nya intrycken har en upplösande effekt och knutarna får inte längre något som göder dem.

Vilken bra liknelse! Puss

Hej Johanna!
Du och jag var bästisar när vi var sisådär 10 år :-)
Jag trillade in på din blogg för länge sedan, genom fb tror jag, men har inte läst den sedan dess. Idag hamnade jag här igen och jag vill bara säga att du skriver så fint! (jag får nog börja kika in här lite oftare!)
Hoppas att du och din karl (och Marley såklart)har det bra i gbg!
Kram
Hanna

Hej!

Jag förstår vad du menar med det där murriga och mörka. Det är för en annan helt obegripligt hur man kan leva mitt i det och faktiskt verkar trivas.. Tur man kan välja bort det i sitt eget hem. ;)

Absolut, jag kommer att hitta d e n gröna färgen - hjärnan behöver bara bearbeta det först. Så är det ofta. ;)

Min lunch var helt okej, åt rester från helgen... Vad mysigt med en sovande vovve. :)

Jag har det bra, har sträckt mig på något konstigt vis så jag haltar, ser mycket dumt ut.. Men jag hoppas en varm vetekudde ska lindra smärtan en smula.

Vad har ni för väder i gbg by the way?
Äntligen är det nollgradigt här!!

Kram Madde

Heej!
Ja du, ibland känns det sådär. Tur är väl att det brukar reda upp sig, alla tankar. Med tiden.. Tur är väl det. Även om det kan vara ganska jobbigt när man är precis mitt upp i det!

Stor kram!