Marley älskar snö mer än något annat. Eller ja, snö kanske inte slår godis. Med godis kan vi få honom att göra det mesta. När han är riktigt sugen gör han alla konster han kan på rad för att vara säker på att han gör det vi sade till honom att göra. :) Idag har vi i alla fall varit ute och busat i snön flera gånger till Marleys lycka. Favoritsysslorna är att hoppa efter snöbollar och att borra ner huvudet så långt han kan. Bäst att hålla huvudet kallt!

Tänk om jag kunde somna lika gott som Marley kan, närsomhelst och varsomhelst. Strax beger vi oss sig till Stenungsund för en helg med mamma, pappa och syster. Förhoppningsvis ligger snön kvar så vårt busfrö kan busa av sig ordentligt.

Om jag ska vara helt ärlig har jag aldrig varit särskilt förtjust i djur. Det var innan jag träffade Andreas och när vi flyttade ihop blev jag inte bara sambo med honom utan också med en ettårig golden retriever, Marley. Idag är Marley en stor del i mitt liv. Han lägger huvudet på sängkanten när han tycker det dags att gå upp, vi har vår runda längs med älven vi går varje morgon, han blir otroligt glad varje gång jag, eller någon annan också för den delen, kommer hem (och det räcker att jag har varit nere med tvätten i fem minuter), han puttar lite lätt på mig med sitt gosedjur i munnen när han är bussugen och sedan för att han är så otroligt söt! Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna så mycket för en hund som jag gör för Marley.