Om jag ska vara helt ärlig har jag aldrig varit särskilt förtjust i djur. Det var innan jag träffade Andreas och när vi flyttade ihop blev jag inte bara sambo med honom utan också med en ettårig golden retriever, Marley. Idag är Marley en stor del i mitt liv. Han lägger huvudet på sängkanten när han tycker det dags att gå upp, vi har vår runda längs med älven vi går varje morgon, han blir otroligt glad varje gång jag, eller någon annan också för den delen, kommer hem (och det räcker att jag har varit nere med tvätten i fem minuter), han puttar lite lätt på mig med sitt gosedjur i munnen när han är bussugen och sedan för att han är så otroligt söt! Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna så mycket för en hund som jag gör för Marley.