En lördagsförmiddag hittade vi en cykel slängd vid vattnet. Vackert på något sätt. Fast ändå mest sorgligt.

Att bo centralt innebär att det är mycket folk i rörelse och det innebär tyvärr i sin tur att det slängs mycket skräp i omgivningarna. Folk följer inte heller nu i höst vårens kampanj gör som Sara, släng skräpet där det ska vara. Mycket hamnar på marken. Mycket. En nyfiken hund med nosen i backen hittar det mesta kan jag lova. Fimpar mellan kullerstenarna, halvätna matförpackningar i buskarna, bananskal och äppelskruttar på gångbanorna och blöta tidningar på bänkarna. Lägg även till ena skon i ett par, en kavaj, strumpor, navkapslar, plastbestick, pappersmuggar, plastlock till pappersmuggar, parkeringsbiljetter, kvitton, glasspapper, godispapper, andra papperslappar, plastpåsar, bitar av plast, tuggummin, tuggummipaket, snus, snusdosor, tomma cigarettpaket, gamla frallor så blir det någon sopsäck per vecka. Inte att förglömma alla krossade glasflaskor, halvuppdruckna glasflaskor, hela glasflaskor, mosade ölburkar och kapsyler som är överrepresenterade i skräpväg på lördags- och söndagsmornar.

Jag väntar med spänning på den dagen Moder Jord lär sig att mirakulöst få skräpet att försvinna som om det aldrig har existerat. Genom att öppna marken och låta allt skräp flyga ner i sprickan. Poff. För vi männsikor verkar ju ha svårt att lära oss var vi ska slänga vår parkeringsbiljett.