Frosten

 

Lagom till december blev det kallt och krispigt ute. Idag tittade dessutom solen fram och jag passade på att gå en liten längre runda med Marley för att tanka på med ljus och d-vitamin. Det har kommit snö lite varstans i landet har jag förstått, men i Göteborg lyser snön med sin frånvaro. Det är lite lustigt med tanke på att det typ har regnat varje dag i åtta månader. Men när det blir minusgrader, då kan minsann inte molnen tänka sig att lätta på trycket! 

Härligt frostiga bilder! Puss

Jag bor också i Göteborg och är liksom du trött på regnet. Snö är trist när det bara slaskar, men min hund älskar nyfallen snö. Han gnuggar sitt skrynkliga ansikte mot frosten i gräset och är så lycklig.

Hej Johanna! Åh vad bra det känns att läsa dina blogginlägg igen. Välkommen tillbaka:) Jag känner alltid igen mig så starkt i dina texter. Vilken finurlig och tänkvärd dikt.

Det du skrev i inlägget nedan om att ett rutinmässigt jobb gör en hämmad. Exakt så känner jag. Vad händer nu? Var det här allt? Nej, det kan inte stämma, det måste vara meningen att jag ska göra något större. något som berör hela kroppen, själen, kreativiteten...Så går tankarna...

Idag är det minus 16 grader här och snö... Brrr...Men på något vis är det mysigt... Du har vintriga vackra bilder med klara färger. Underbart!

Kram Madeleine