Kära samhällsindivider, börja säg ifrån!

Vid 27 års ålder är jag äntligen trygg nog att ryta ifrån. Jag är inte längre rädd att försätta mig i obekväma situationer. Att säga emot nedsättande åsikter som länge har fått passera utan mothugg. Jag kan inte längre göra något annat än att stå upp för humana människovärden, där alla har rätt att göra vad de vill utan att bli nedtryckta, hånade, förlöjligade eller påhoppade. Som att välja att inte dricka alkohol på en fest, kvinnonedsättande kommentarer i alla dess former, från förlegade skämt till mer djuprotad kvinnosyn, rasistiska uttalanden eller allmänt onödiga elaka kommentarer som kränker en annan människa. Det som är lika häpnadsväckande varje gång är att när jag ifrågasätter vad som precis har sagt är det väldigt sällan personerna i fråga kan utveckla vad de menar.
 
Vi är sex personer, 4 killar och 2 tjejer och vi ska rösta med handuppräckning.

Kille A: Jaha, det blev två röster mot två...

Jag: Va?

Kille A: Ja, ni tjejer har ju inte rösträtt!

Killa A, B, C och D skrattar lite lagom. Nån säger "Den va bra!"

Jag: Vad menar du med det?

Kille A börjar förklara att vi kvinnor inte alltid haft rösträtt (som om jag inte visste det) och så vidare...

Jag: Vad är det som är så kul med det?

Kille A: Hmm... Ehhh.... Jaaa..

 

Det har blivit socialt accepterat att hoppa på den som inte dricker på en fest, likväl som i vissa grupper att ”skämta” som i exempelt ovan. Åsikter/påståenden/skämt/påhopp görs utan att någon ifrågasätter. Att förlöljiga och nedvärdera andra blir plötsligt det rätta. Och det kommer det att förbli tills någon säger emot. Tillsammans kan vi skapa en ny sanning. Ett nytt rätt sätt att bemöta varandra. Så börja säg ifrån!

 

Sen ska jag erkänna att jag inte alltid är stolt på vilket sätt jag gör det på. Den del av bekantsskapskretsen där jag sällan kan hålla tyst är diskussionklimatet rappt, hårt och aggressivt. Så jag anpassar mig. Jag bullrar på. Rättfram utan krusiduller, gärna lite spydigt. Rätt eller fel, det vet jag inte. Men jag får min röst hörd. Och det är inte en dag för tidigt.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Bra skrivet syster!!

2013-11-12 @ 19:58:04
Postat av: Moris

Mycket bra! Jag är stolt över dig! Puss

2013-11-12 @ 21:55:32
Postat av: Min plats i solen

Bra skrivit! Heja dig Johanna!

Kram Lotta

2013-11-13 @ 23:25:41
URL: http://minplatsisolen.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0