Kära samhällsindivider, börja säg ifrån!
Kille A: Jaha, det blev två röster mot två...
Jag: Va?
Kille A: Ja, ni tjejer har ju inte rösträtt!
Killa A, B, C och D skrattar lite lagom. Nån säger "Den va bra!"
Jag: Vad menar du med det?
Kille A börjar förklara att vi kvinnor inte alltid haft rösträtt (som om jag inte visste det) och så vidare...
Jag: Vad är det som är så kul med det?
Kille A: Hmm... Ehhh.... Jaaa..
Det har blivit socialt accepterat att hoppa på den som inte dricker på en fest, likväl som i vissa grupper att ”skämta” som i exempelt ovan. Åsikter/påståenden/skämt/påhopp görs utan att någon ifrågasätter. Att förlöljiga och nedvärdera andra blir plötsligt det rätta. Och det kommer det att förbli tills någon säger emot. Tillsammans kan vi skapa en ny sanning. Ett nytt rätt sätt att bemöta varandra. Så börja säg ifrån!
Sen ska jag erkänna att jag inte alltid är stolt på vilket sätt jag gör det på. Den del av bekantsskapskretsen där jag sällan kan hålla tyst är diskussionklimatet rappt, hårt och aggressivt. Så jag anpassar mig. Jag bullrar på. Rättfram utan krusiduller, gärna lite spydigt. Rätt eller fel, det vet jag inte. Men jag får min röst hörd. Och det är inte en dag för tidigt.
Bra skrivet syster!!
Mycket bra! Jag är stolt över dig! Puss
Bra skrivit! Heja dig Johanna!
Kram Lotta