Bröllopet var Saras och Daniels och jag ville inte förstöra det inlägget om med att tala om att jag blev ordentligt sjuk där på kvällen. Jag sa till Andreas att det enda sättet att jag ska kunna vara kvar måste jag dansa! Så jag dansade och bet ihop i några timmar. På söndagen vaknade jag helt utslagen. Jag var febrig, kunde knappt röra mig för jag hade så ont i kroppen och det kändes som om någon kastade sten i huvudet på mig. Det där ömmande såret jag hade på ryggen och som Andreas mamma misstänkte var bältros, var mycket riktigt bältros. Innan vi fick det bekräftat tillbringade vi fem timmar på akuten. Och sen fem timmars bilresa hem till Göteborg. Jag liggandes i framsätet, ojandes och gnällandes på att det svängde för mycket och skakade för mycket i bilen. Bältros är ett virus som sätter sig på nervbanorna och ger smärta i kroppen. Varenda liten bit av kroppen kan jag tala om. Så fort det var någon ojämnhet i marken var de där stenkastarna tillbaka i huvudet på mig. Ben och armar domnar bort. Hugg i ryggen. Någon ägnade sig åt karateträning i min kropp.

Jag är tack och lov piggare nu. Jag kan gå själv (ja, så illa var det ett tag!) och värsta huvudvärken är borta, men jag behöver fortfarande ha smärtstillande och febernedsättande för att inte ha ont. Massa tabletter flera gånger om dagen i snart en vecka, ni kan ju tänka er hur magen mår. Och jag gillar egentligen inte ta att stoppa i mig preparat, men när smärtan smyger sig på hinner jag bara tänka Ge mig! Ge mig nu! Som en missbrukare. Och så en kraftig gräsallergi på det. Ja, livet är allt härligt ibland!

I kyrkan på höjden gifte sig Sara och Daniel. Med utsikt över skog och åkrar.

Efter vigseln gick vi genom grindarna ner till äppelträdgården. Där bjöds på bubbel. Pingstafton bjöd på riktigt sommarväder och gästerna höll sig i skuggan.

Bröllopsfesten hölls i ett gammalt hus med högt i tak och gediget trägolv precis bredvid kyrkan. Stolar klädda i vita lakan, skira vita gardiner och stearinljus på borden som förblev otända i sommarvärmen. Ett dignande buffébord. Ett litet liveband stod för underhållningen i bensträckningarna och när middagen var slut. Tal och spex till brudparet avlöste varandra. Brudvals, bugg och disco. Glädje. Lycka.

Nu sitter vi på tåget på väg till Skövde för att där fortsätta färden med bil upp till Eskilstuna. Finklänning och skjorta är strykta och försiktigt vikta i resväskan. Andreas kusin ska gifta sig. Jag ser fram emot en dag av lycka och kärlek.

Nu blommar syrenen. Med vindbyar når dess ljuvliga doft min näsa. Jag drar in all luft jag kan och fyller lungorna med doften av sommar.

Marley flämtade som en gris i sommarvärmen och när jag gick ner till vattnet fick Andreas stanna en bit ifrån med stadig hand kring kopplet. Annars hade vi haft en blöt hund som skrämt både änder och fikande barnfamiljer med oss hem.

Här har vi den berömda bullen, som avnjöts i skuggan av ett träd. Precis utanför bild sitter en hund fint med en sträng av dreggel från vänster kind. Jag håller med Andreas. Ingen utflykt utan bulle. Och Marley håller med mig.

I helgen har det varit Göteborgsvarvet, en folkfest utan dess like. Vi stod på avenyn och hejade fram löparna. De tio första löparna var nog kenyaner. De trippade fram med väldig fart! Som antiloper på savannen.

Massa ben, tröjfärger och ansikten att hålla reda på. Jag klappade händer så jag tappade känseln. Heja heja!

Jag tyckte det var ett helt under att inte någon ramlade på alla gula svampar som täckte marken.

Efter en timme eller två sprack himlen upp och löparna kunde ta sig i mål i solsken. Och vi kunde gå hem, trötta i benen efter att ha stått still i några timmar. Ja, det är tufft att heja på varvet.

Jag har ett gäng bilder jag tycker om på skrivbordet. Ingen har med den andra att göra egentligen. Ja, så varsegoda här kommer lite allt möjligt.

Jag har gjort vegetarisk lasange. När formen kom ut ur ugnen var vi ivriga att äta och glömde fota lasangen i sin fulla prakt.

Jag hoppat glädjeskutt på mammas och pappas altan.

På samma altan har jag ätit frukost med solen i ögonen.

Där har även herrarna druckit mörk öl. På eftermiddagen till grillningen ska tilläggas.

Marley har badat i havet och jag kylt fötterna i det blå.

Fina Haga. Fina Skansen Kronan som nu står i full grönska.

Slutligen, min prins.

Här vid vattnet går jag och Marley någon gång varje dag. Jag försöker fota duvorna som pickar i flock. Marley skrämmer dem med sin nyfikenhet.

Ett önsketräd!

På pappersklippta äpplen har förbipasserande skrivit sina önskningar. Fint.

Nu på våren händer det så mycket i naturen. Varje dag har det skett någon förändring. Knoppar som slår ut. Blommor som poppar upp i sluttningen. Gräset som blir grönare. Varje dag har jag något att förundras över.

Det är mycket hav, sjöar, skog, picknick, utflykter och promenader just nu. Både här på bloggen och i verkligheten. Det är bara för att våren - bortsett från en besvärlig allergi - är så härlig! Jag kan liksom inte få nog av att vara ute.

Idag tog jag och pappa motorcykeln på tur. Vi susade fram på landsvägarna på Tjörn. Han fram och jag där bak. Vid Björholmens Marina stannade vi till, sträckte på benen och beundrade utsikten. Sen susade vi tillbaka till Stenungsund. Att åka motorcykel är frihet. Jag känner skogens lukt och havets vindar medan husen susar förbi.

Det är en himla lyx att få vara ledig en dag i veckan. Idag låg försommaren i luften så vad passar bättre än en utflykt?! Vi packade Kånken och tog spårvagnen till Delsjön. På vägen upp till sjöarna gick vi förbi ett stall. Marley var nyfiken och hade mer än gärna besökt hästarna i hagen om vi hade tillåtit honom.

Andreas hade möjlighet att följa med idag - så det hela blev extra mysigt!

Här sitter mina prinsar i solen. Den stora äter medhav picknick och den mindre suktar efter densamma. Som ni ser har Marley redan varit i vattnet och skvätt vattendroppar på linsen.

Det var den här goa mackan vovvsingen suktade efter. Salami och brie baguette. Den satt som en smäck efter en promenad.

Marley fick en morot som tilltugg. Han har inget vidare bordsskick, vår hund!

Så här fint var det! Vi picknickade alldeles vid vattenbrynet.

Och Marley hade raka spåret ner i vattnet. Han spanade på änder och simmade efter pinnar. En härlig dag det här!

Våren är här när det går att picknicka under ett rosa tak...

Imorses vaknade jag till fågelkvitter och solstrålar. Andreas kom hem under småtimmarna och sov gott medan jag tog Marley på morgonpromenad, gick på yoga och handlade. Jag hann fixa lunch och äta innan hann började röra på sig. Så när jag var redo för en långpromenad i solen stod han i vardagsrummet med rufsigt hår och sömndrucken blick. Jag bestämde mig för att ta en tur till Slottsskogen själv. Eller ja själv, jag hade ju med mig Marley förstås.

I Slottsskogen var det rull rörelse. Promenerande kärlekspar, svettiga joggare och picknickande barnfamiljer la ett sorlande täcke över parken. De kinesiska körsbärsträden blommar för fullt och får de andra träden att blekna.

Jag föredrar de mer skogiga delarna, därför begav vi oss upp för en brant backe på en liten stig. Människosorlet försvann och ersattes av fåglarnas kvitter.

Fast riktigt själv är man aldrig i Slottis vid lunchtid en söndag med strålande sol. Förutom ett utländskt par och en hemlös man stötte vi på en ekorre som spanade på oss från trädtopparna. Ekorren såg att ha det gott däruppe och rörde sig så smidigt mellan trädkronorna.

Matte, matte, det här är livet!! Se så lycklig han är!

Det var riktig härlig vårvärme idag! Jackan åkte av och solglasögonen var på. Marley flämtade som en gris efter ha sprungit upp och ner i skogen med pälsjacka på. Han grävde sig ett hål för att kyla ner sig. En liten flicka kom förbi och tyckte att han skulle hjälpa henne att gräva ett hål istället. Men han rullade några varv och la sig sen till rätta med en djup suck. Han återhämtade sig som tur var fort och vi kunde fortsätta på vår väg hemåt.

Igår förmiddag var jag, Jenny och Marley uppe i ett grått Änggårdsbergen. Himlen var grå, träden var gråa och marken var grå. Inte en tillstymmelse till vår.

Marley badade och spanade på änder. De flydde i samlad trupp undan den vita besten!

Jenny var kaffesugen redan innan vi träffades. Tur att vi hade med oss lite färdkost i form dryck och frukt. Något som uppskattades av alla tre.

Vi gick på små stigar och i vattenpölarna speglade sig trädkronorna.

Och innan vi lämnade skogen hittade vi en plätt med vitsippor. Våren är nog här trots allt.

Nu har jag varit ute och fotat med "fel" inställningar igen. Inställningar som faktiskt blir helt rätt!

På skärstorsdagen begav vi oss till Skövde för att stanna några dagar. En regnig långfredag var perfekt väder för en bilutflykt. Vi åkte runt Hornborgasjön och tog en paus för att titta på tranor.

De flesta var inbitna fågelskådare i full mundering med värsta kameraobjektiv. Sen var det några turister likt oss med paraply och tygskor.

Långfredagens regn blev till snö och på påskaftons morgon låg det ett vitt täcke över stan.

Marley var lycklig och sprang lös i skogen

medan jag fotade snöklädda knoppar.

När vi kom hem från morgonpromenaden kom två anonyma kycklingar på besök och dansade till musik.

Två väldigt kreativa kycklingar med diskhandskar på fötterna. Sjukt roande!

Sen har vi fikat och ätit godis lite för mycket. Vi har också varit väldigt sällskapliga med Andreas släkt och vänner. Trevligt på alla sätt, men otroligt skönt att komma hem på påskdagens kväll. Hemma är alltid hemma.

Förra påsken promenerade vi bland vitsipporna och jag och Marley premiärbadade i havet.

I år vaknade vi på påskaftons morgon till strålande sol och tio centimeter snö.