Häromdagen kändes det som om sommaren kom på besök. Koftan åkte av och solglasögonen på.

Vi tog med oss frukt ut i parken. Och jordgubbar. Sommarens bästa gubbar.

Marley var såklart med. Han suktade efter jordgubbar och lapade sol på Andreas bröst.

Idag har varit en sån där söndag som jag gillar. En söndag som ger energi och är snäll för själen. Jag har varit på en klädbytardag och fann ett par jeans som satt som en smäck. Jag somnade i sängen med boken i handen och sov gott i två timmar. Sen tog jag med mig Marley ut i parken och fortsatte läsa boken. Den här gången höll jag mig vaken och njöt av den värmande vårsolen. Marley likaså.

En dag när våren låg i luften tog jag, Jenny och Marley oss en tur till Slottsskogen.

Trots plusgrader låg det ett lager med is på några av dammarna.

Marley ville gärna titta på svanarna i deras lilla pöl.

Han blev lite närgången och skrämde ner svanen i vattnet. Jag ska visa honom riktiga havssvanar när sommaren kommer.

Sälarna har en lite större pöl än svanarna. Sälarna var inte på showhumör så vi studerade det bubbliga vattnet istället. Sen vandrade vi hemåt i den kyliga vårkvällen.

Idag bakar jag tårtor till mitt kalas imorgon. Jag har dessutom laddat upp med nya tesorter. Gotländskt honungste och Rooibos Chai från tea´s i Haga. Två spännande smaker som luktar himmelskt gott. 26 är definitivt en ålder att fira med te, kaffe och tårta!

I veckan som gick kom snön,

låg kvar en dag och sen slaskade bort. Det typiska vädret när vinter går mot vår.

Idag la jag ett rosa paket på brevlådan. Mottagaren läser bloggen så det får förbli en hemlighet vad paketet rymmer någon dag till. Jag vill ju att det ska bli en överraskning! Det är så himla roligt att få små som stora paket på posten, så jag tror bestämt jag ska göra paketskickande till en vana.

Igår började jag skriva ett inlägg om att jag kände att jag hade noll inspiration för tillfället. Jag har haft både tid och lust att pyssla med bloggen, men har inte vetat vad jag ska skriva om. Det känns som om det mest blivit bilder på Marley - som visserligen är supersöt men kanske inte så intressant att läsa om i längden. Skrivandet och fotandet har gått på tomgång.

Idag tog jag med kameran ut på morgonpromenaden. Jag gav en pinne till Marley och sen kunde jag fota i fred i några minuter. Jag knäppte en bild. En till. En till. Plötsligt slog inspirationen till och idéerna kom farande likt en galopperande häst till mig. Jag fokuserade på att fota istället för på färdiga blogginlägg. Jag fokuserade på resan istället för på målet.

I inlägget som jag började skriva tänkte jag be er om inspiration. Vilket jag också gör nu när jag ändå är i farten! Så, vad vill ni läsa mer om? Önskerubriker? Något annat ni vill veta? Inspirera mig!

I lördags vaknade jag innan klockan ringde. Det är en underbar känsla att vakna pigg och utvilad. Det är dessutom en väldig bra start på dagen. Jag ringde Jenny och sa att jag följer med till garageloppisen hon hade sett annons om. Jag traskade iväg med Marley vid min sida i morgonsolens strålar.

Våroufiten med hatt och converse var på trots det lite kylslagna vädret. Känner ni igen sjalen? Det är den avklippta biten från den här klänningen.

Garageloppsien var inget att ha, så vi traskade vidare till Heden för att heja fram Andreas matchdebut i den gulsvarta tröjan. Dock kom vi med tio minuter kvar av matchen och Andreas hade blivit utbytt.

Marley var nog den mest koncentrerade och hängivna åskådaren med blicken på bollen större delen av tiden. Han hade inte tvekat om något av lagen behövde en extra spelare. Jaga boll vet han definitivt hur man gör.

Efter lunch besökte jag och Jenny Emmaus och Myrorna. Jag provade några klänningar men var ingen som passade. På kvällen kom Emma och vi hejade fram Thorsten Flink och Top Catz i Melodifestivalen. En himla bra lördag helt enkelt!

Jag längtar tills vinterkappan är alldeles för varm och åker upp på vinden tills nästa vinter. Jag längtar efter de kvittrande små i fågelbona. Jag längtar efter snödroppar pch krokusar i rabatter. Jag längtar efter lövklädda träd. Jag längtar tills det är varmt nog att ha picknick på en filt i gräset. Samtidigt som jag längtar efter våren är jag nöjd med tillvaron som den är. Luften är frisk. Uteserveringarna plockas fram och göteborgarna kommer fram ur sina vinterkrypin. Min jobbiga pollenallergi hålls fortfarande i schack. Tiden innan våren slår till är hoppfull. Jag har känslan att något är på väg att hända.

En tredje fågel kom och utropade vad gör ni på mitt område?! Iväg med er annars kommer jag och tar er! Ett hopp och snabba ankfötter mot isen. Såg du? Jag hoppade, sa den andra fågeln.

I ärlighetens namn hade jag glömt bort att det var idag, men när jag såg chokladmuffinsarna på bordet förstod jag direkt. Min och Andreas tvåårsdag! Idag firar jag och Andreas alltså två år tillsammans. Vi lärde känna varandra sommaren för fyra års sedan. Han var vaktmästare och jag brevbärare på samma område. Vi pratade nästan varje dag den där sommaren. Jag på mopeden och han med spaden i handen. Vår pratstund var ett glatt avbrott i det annars enformiga arbetet med att springa trappa upp och trappa ner. Vi höll kontakten och när han två år senare flyttade till Göteborg hälsade jag på honom och den söta hundvalpen i hans nya lägenhet. Några dagar senare hälsade jag på honom igen och några dagar efter det igen. I vänskapen växte kärleken fram. Hundvalpen har blivit stor och jag är numera matte. Och jag delar mitt liv med killen från den där sommaren. Och det gör mig lycklig, varje dag.

I måndags upplyste Andreas mig om att förr i tiden brukade minsann hans älskling baka semlor till honom på fettisdagen. Eftersom jag helt glömt bort att semledagen var i antågande blev det inga semlor bakade. Däremot köpte jag med mig varsin hembakad semla från Röda Korsets lunchservering. Himmelskt goda med mandelkross i mandelmassan. Jag hade definitivt inte bakat det bättre själv! Och förresten är det tur att Andreas skojade och inte är den gamla gifta gubben som han lät som utan att han är gubben som blir överraskad och hemskt glad att jag kommer hem med en påse bakelser under armen.

En gäng vita tulpaner förgyllde fikan. Buketten har jag fått av Jenny som tittade förbi häromdagen.

I lördags förmiddags begav Marley och jag oss iväg på vårt lilla äventyr. Med raska kliv stegade vi mot centralstationen i duggregnet. Det är inte ofta vi åker iväg så här på tumanhand, jag och Marley. Andreas är för det mesta inkluderad men denna gång lämnade vi honom hemma med diverse sportaktiviteter och soffhäng. Här väntar vi på bussen på centralen. Marley spanar in rullväskor och jag dokumenterar han fulla koncentration. Marley är för övrigt så himla lätt att ha med på resa. Han kan vara lite orolig innan han kommer på bussen, sen lägger han sig nöjd till rätta nedanför fötterna.

Den här killen ville mer än gärna nosa sig ner till vattenbrynet. Vattentokig som han är visste jag att han skulle hoppa i havet om han fick möjligheten. Med tunn is på havet är det vanskligt att släppa honom, så vi höll oss på behörigt avstånd istället.

Mamma och pappa hade trots regnet kvar ett lager med snö på framsidan. Efter varje promenad rullade sig Marley ren i snön och sen kastade vi snöbollar. Tillslut blev han en hejare på att ta lyra!

Hos mamma och pappa äter vi alltid en massa gott. På lördagskvällen serverades kräftstjärtar med pasta.

Sen har vi vilat mycket och fyllt på energidepåerna. Såna här helger behöver jag.

Idag regnar det i Göteborg. Vattendroppar som gör att Marleys päls lockar sig och vattenpölar som får mig att inse att ena gummistöveln inte håller tätt. Det är himla bra att ha hund såna här dagar. Jag kommer ut på de där promenaderna som gör mig gott. Promenader som rensar hjärnan och sätter igång kroppen. Promenader som får mig att slappna av och tänka klart igen.

Jag älskar helger när jag börjar dagen med ett yogapass, när jag vi inte har något planerat så jag kan slumra till en timme eller två på eftermiddagen och när hemmamiddagen blir restauranggod. Denna helg har varit precis sån!

Däremellan har jag druckit te och kollat runt i bloggvärlden.

Jag har tagit tag i inredningstidningarna under soffbordet. Jag har tryckt in tidning efter tidning utan att ta hänsyn till att de hänger på sniskan. I helgen blev det ändring på det.

Jag orkade gå igenom ungefär hälften av tidningarna. Jag rev och klippte ut inspirerande bilder och mysiga hemma-hos repotage. Alltsammans hamnade i plastfickor i en inspirationspärm.

Sen har jag gosat och promenerat med den här killen. Vår gulleplutt har varit på "semester" i Skövde förra veckan så det blev ett kärt återseende i helgen.

Jag fick en sån fin bok när jag fyllde år förra året. Så fin att jag inte ville använda den till en början. Nu har jag hittat ett finfint användningsområde. I boken skriver jag ner allt möjligt. Peppande ord, kom-ihåg listor, drömmar och annat smått och gott. Jag brukar skriva några ord innan jag somnar. Ett bra sätt att rensa hjärnan och göra den redo för sömn.

Jag leder ett yogainspirerat gympapass på jobbet en till två dagar i veckan. I torsdags innan jag skulle sova låg jag och tänkte på det. Vilka rörelser och i vilken ordning jag skulle ha passet dagen därpå skulle innehålla. Istället för att lägga och fundera på det präntade jag ner det i min bok. Det ledde dessutom till att jag kom mer förberedd till passet i fredags.

En utomstående skulle säkert inte förstå hälften av mina streckgubbar och det är inte heller meningen. Det är MIN bok och jag förstår vad jag menar - det är det som är meningen.

Se så fina pastelliga chokladkarameller jag hittade i godisaffären!

Jag la några nävar inslagna karameller i en grön hjärtskål. Skålen är egentligen en kruka, men det spelar ju ingen roll.

Jag slog in skål och karameller i cellofan.

Och sedan knöt jag ihop det hela med ett grönt snöre. Ett perfekt paket till en grön- och chokladälskande vän.