Här håller jag till om dagarna. Jag börjar varje dag med att få smått prestationsångest när jag läser de andra kursdeltagarnas texter. För det mesta är de sjukt bra och det får mig att tvivla på mig själv. Jag slits mellan hopp och förtvivlan. Ena stunden känner jag att ja, det är jag bra på! Den här kursen kommer gå galant. För att nästa stund tänka vad har jag gett mig in på. Jag håller inte måttet. Jag hoppar av nu! Den där osäkerheten är förrädisk. När den smyger sig på brukar jag göra något annat, fixa med tvätt, diska, bädda sängen eller göra ett blogginlägg för få något annat att tänka på en stund. Men så försöker jag komma ihåg varför jag ville läsa en skrivkurs - för att utveckla mitt skrivande. Och det jag har märkt redan efter tre veckor är att jag har fått mycket lättare att sätta igång. Orden kommer till mig och de första meningarna är inte lika kämpiga. Så, nu med ny kraft och hopp fortsätter jag med dagens arbete.

 

Tidigare idag hade jag och Andreas följande sms-konversation:

 

J: Idag har jag ingen lust att gå och ut gå. Jag skickar ut Marley själv, han är tillräckligt gammal och klok för det nu!

 

A: Absolut. Sätt en lapp med adress på honom bara så kan nån hjälpa honom hem om han irrar bort sig.

 

J: Gjorde det. Kastade till och med ut en hel julskinka i hissen men han vägrade gå ut själv. Så nu har vi släpat oss runt 45 minuter i snön. Mina vader är stumma!

 

Som hundägare har man ju vissa åtagande. Men ibland har jag inte den minsta lust att gå ut. Punkt.

 

Vi har möblerat om lite! Vi har flyttat soffan till den motsatta väggen. Det blev verkligen ett lyft. Det kändes på en gång när jag sjönk ner i soffan att här är dess riktiga plats! Nu har vi ingen insyn från grannarna när vi befinner oss i soffläge. Dessutom är soffan det första man ser i vardagsrummet - inte tv:n. Bara det ger ett mer harmoniskt och lugnt intryck. Mattan och tavlan införskaffade vi i helgen.

 

 

Snabbaste morotssoppan bjöd syster mig på senast när jag hälsade på. Idag gjorde jag det till lunch, med viss modifikation. Till två personer behövs valfri mängd chilipeppar (ju mer desto starkare!), en vitlöksklyfta, fyra-fem rivna morötter, en-två centimeter färsk ingefära, buljongtärning, vatten, grädde/creme fraiche och gärna färsk basilika.

 

 

Toscakaka, pappas favorit. Den här bakade jag och tog med nån gång vi hälsade på dem. Jag minns inte exakt när det var förutom att det var härligt ljus ute. Bilden är tagen på balkongen och eftersom jag har bara armar är det med största sannolikhet på sommaren. Ser ni vad som skulle ha gjort bilden komplett? Jag såg det inte när jag riggade upp fotot men nu i efterhand är det självklart vad som hade lyft bilden ytterligare. Någon dekoration, en hög med krossade mandlar, en ätlig blomma eller något annat som drar blickarna till sig där bildens skärpa ligger. Övning ger färdighet. Det ligger nog något i det. Jag vill bli en bättre fotograf och förutom att öva, öva, öva, känns en kurs i bildbehandling som ett steg i rätt riktning. 

Nu har jag haft nog med semester! Jag har sökt jobb den senaste månaden utan resultat så idag början jag min plan b för våren, som för tillfället känns som en bra plan a. Jag ska tillbaka till skolbänken, fast inte på särsklit traditionellt sätt. Jag ska läsa två distanskurser, en i kreativt skrivande och en i digital bildbehandling. Den sistnämnda läser jag om jag hinner med. Det känns spännande!

 

 

Just nu läser jag Gustave Flauberts roman Madame Bovary, en skildring av en kvinnas liv på 1850-talet. Han skriver målande både om hennes känsloliv och om landskapen de passerar. Otroligt vackert skrivet emellanåt.

 

 I eftermiddag ska jag till bibblan och låna självbiografiska böcker, det är nämligen vår första skrivuppgift. Tips på bra böcker i denna genre?

 

Så kom den där efterlängtande snön. Med råge. Inte mig emot. Ljuset är tillbaka! Med en hund som älskar bokstavligen talat snö så blir det timslånga promenader varje dag. 

 

Påpälsade pulsandes i snön. Med snö i håret. Med snö på nosen. Det är en lycklig tid nu.

 

Har ni tänkt på vad tyst det blir med snö? Med det vita täcket kommer tystnaden. Snön dämpar friktionen på vägarna. Djuren går i idé eller beger sig söderut. Vi den här sjön brukar hundratals fåglar häcka. De skränar ordentligt kan jag säga. Med is på sjön och frusna vasstrån vajandes i vinden hörs bara mitt visslande på Marley när han försvinner runt krönet.

 

I år blir det en grön jul, både på julbordet och i naturen. Jag saknar snön, vart tog den liksom vägen? För några veckor sedan hade vi drivvis. Det är så himla mörkt just nu, lite snö hade behövts för att göra det lite ljusare. Jag får tända mer ljus inomhus istället. Det råder bot på mörkret.

 

 

I år har vi gran - det är något nytt för oss. Jag är nämligen väligt allergisk mot den traditonella julgranen, rödgranen. Men så fick jag höra talas om att kungsgranar ska vara mer allergivänliga. Det funkar faktiskt bra, men så står den ute på balkongen också. Pyntad med farmor Stinas julgranskulor.

 

 

Jag äter gröt nästan varje morgon. Havregrynsgröt och linfrön är grunden, här med hallonsylt i sin enkelhet. Mjölk är inget för mig.

 

 

Det ena leder till det andra. Det blir extra tydligt när man möblerar om. Stegen hamnade ju som sagt på balkongen.

 

Blomman likaså, men i ny tappning. Det är så himla bra med bloggar för att hitta inspiration. Madeleine med bloggen Mitt hem och jag skriver att hon tycker det är fint att ha blommor i soppterriner och sätta silkespapper runt innerkrukan för att dölja den. Det tycker jag med och ställer blomman i en soppterrin och rotar fram silkespapper ur en låda.

 

Vi har fått en för tidig julklapp av Andreas föräldrar. 

 

En traditionell tvåarmad lampa. Jag vet hur svåra de är att få tag på begagnade så det fick bli en nyproducerad. Tillverkad i Tibro, en grannkommun till Skövde. Belysningen kring soffan har varit dålig, men numer är även soffan en läsvänlig plats. Vi har en lånad puff är hemma nu, men den är för stor, för hög och fel färgnyans. Men vi gillar tanken med en puff, perfekt för långa ben eller gäster. Bidrag till en puff står också på julens önskelista.

 

Receptet utlovade den bästa lussebullen. En testpatrull hade provat ut den allra godaste katten. Upp till bevis! sa jag, kavlade upp ärmarna, förberedde assistenten för premiärkörningen och tog fram två påsar saffran. Med en nybakt lussekatt på tallriken kunde jag konstatera att de var väldigt goda - men vilka nybakta bullar är inte det?! Andra bullen efter några timmar kändes dock lite torr. Men torrhetens infinnande tror jag mer beror på att jag är ovan med att baka med maskin. Jag mäter/väger oftast inte mjölet, utan jag känner när degen är klar när jag bakar för hand. Så jag öste i mjöl men hade ju inget hum om när det var tillräckligt, ett präktigt bakassistent-nybörjarmisstag må jag säga. Vill ni testa lussebullslyckan, hittar ni receptet här.