Ibland tar det lite tid för mig att slutföra mina pysselprojekt. Och jag låter det ta tid. Projektet får vila tills jag har tid och lust att ta tag i det igen. Inte för att jag måste, utan för att jag vill.



Mitt tavelprojekt påbörjade jag för två veckor sedan efter att ha blivit inspirerad av Tina. Jag hängde tidningspapper i fönstrena i hopp om att solen skulle göra de gula och jag gick ner till innergården och plockade med mig en liten bukett lavendel.



Jag lade lavendelstjälkarna på bakplåtspapper i en tung bok.



Den största och tyngsta boken jag kunde hitta här hemma var Världens 100 underverk. Lavendeln fick dela blad med Kölnerdomen. Blommorna fick ligga i press under ett gäng andra böcker i några dagar.



Med Ernst i bakgrunden satte jag igång att riva tidningspapper och dekorera med lavendel. Jag använde universiallim, typ Karlssons klister, för att få blommorna att verkligen sitta fast på pappret. Sedan lät jag tavlorna ligga över natten utan glas för att limmet skulle torka ordentligt och inte riskera att glaset fastnade i pappret.

Jag var ute efter en "gammal" känsla och ville ha gulnade tidningspapper. Tidningspapprena hade dock inte gulnat så mycket jag hade hoppats på. Jag lät därför de charmiga och gulnade orginalpapprena synas och klistrade fast tidningspapper och lavendel direkt på dem. Ramarna har jag köpt på loppis för några slantar styck. För tillfället står tavlorna på byrån i sovrummet tills jag har funderat ut var jag ska spika upp dem.

Jag skrev ett inlägg om kreativitet och om att leva tidigare i år. Nu har dessa kloka ord blivit nedskriva med min gamla skrivmaskin, inramade och påminner mig om att leva livet. Att leva, det är att vara kreativ.

För ett tag sedan sydde jag hjärtformade nåldynor. En för knappnålar.



Och en för synålar. Som stoppning använde jag en gammal kudde som var alldeles platt. Jag drog isär vadden och den blev som ny och fluffig igen.

Lavendel doftar gudomligt och är nog en av mina favoritblommor. På innergården växer ett helt lass av de blålila blommorna. Igår var jag nere och klippte med mig några stjälkar hem. Jag har nämligen ett litet projekt på gång.



Så här ser det ut i fönstret. Förbipasserande måste undra vad det är för stolle som hänger tidningsark i vardagsrummet! Vi får se vart detta projekt bär hän.

Jag fyllde år för någon vecka sedan och då fick jag några fina blombuketter. Tyvärr vissnade vissa blommor i buketterna ganska snabbt. Jag slängde de dåliga blommorna, sparade det som var fint och pysslade ihop en egen bukett. Rosa ranunkler och många gröna blad blev resultatet.



Gerbera-blommornas stjälkar hade gett vika så jag klippte av blommorna och la dem i varsin antik kopp. Kopparna ställde jag på mitt loppisfyndade (såklart!) uppläggningsfat och hela arrangemanget pryder nu nattduksbordet.

Nu har jag införskaffat mig sytrådar och är redo för att börja sy. Jag har faktiskt inte kommit till skott än fast det var ungefär tre veckor sedan jag fick min symaskin. Varken tid eller ork har infunnit sig, men idag är jag peppad till tusen. Jag har massor av idéer och vet inte riktigt var jag ska börja! Till och börja med ska jag ta tag i byxlagningarna som har lagts på hög. Jag förstår inte hur Andreas lyckas få hål på tre byxor inom loppet av en vecka... Sedan så får vi se vad jag trär i för tråd och klipper i för tyg.

När jag målade min loppisfyndade furuhylla för ett tag sedan passade jag på att även förgylla några gamla träramar.  Till skillnad från hyllan var det inga pilliga hörn och kanter så det var skönt att inte vara så noggrann och bara slänga på lite färg på ramarna. Jag har haft de i många år och har en gång i tiden målat de i silvergrått. Guld passar bättre in i vår gemensamma lägenhet, så guld fick det bli!

Jag låter mig inte hindras av det klumpiga bordet till min pysselhörna utan har börjat fixa så smått med annat. Jag vill att så mycket som möjligt av mina pysselsaker ska stå framme istället för att gömmas i lådor. Det ska vara lätt och tillgängligt att pyssla.



Några av mina penslar har jag ställt i en ursköljd syltburk. Klistret från etiketten ville inte lossna från glaset. Istället för att trassla med att få bort det tryckte jag på en pappersbit som satte fast sig själv. Den enda jag behövde göra var alltså att klippa till en lagom stor bit fint papper. Lätt som en plätt!

Alla våra orkidéer har tappat alla blommor samtidigt och ser kala och ledsna ut. Bladen är dock fina och välmående så nya blommor bör dyka upp så småningom. Vi har dock ingenstans att ställa orkidéerna för rehabilitering. Ingen gardin de kan gömmas bakom eller en fuktig tvättstuga. Därför får de stå kvar där de står med en tygtorkidéblomma nedstoppad i barken, i väntan på äkta blommor. Nu ser den i alla fall frisk ut.



Innerkrukan är egentligen för stor för ytterkrukan. Jag döljde den fula plastkanten med en bit tårtpapper och så blev det en kruka med spets istället.



Även krukorna i fönstret fick "nya" blommor och ser riktigt välmående ut. På denna orkidé har det börjat komma två knoppar så förhoppningsvis kan tygblomman åka upp på vinden inom kort.

Jag måste medge att jag var lite skeptiskt direkt efter jag hade målat dit guldkanten. Jag ångrade mig att jag inte målade hela hyllan i den ljuvliga rosa färgen istället. Men nu har vi satt upp hyllan i köket och jag är helnöjd! Så här såg den ut när jag köpte den för en tjuga på loppis.



På hyllplanen har jag fyllt glasbrukar med goda teer och ställt fina antika koppar med detaljer i guld och rosa.

Så där ja! Nu är hyllan som när som klar. Jag ska bara fixa någon slags hänganordning så förhoppningsvis kan jag hänga upp den imorgon (fler bilder kommer då). Som ni ser fick hyllan en guldkant också. En vän som tittade förbi idag tyckte att hyllan såg ut som en prinsesshylla med dess pastellrosa färg och guldkant. En riktig guldkant i tillvaron skulle man också kunna säga.

Jag skippade kökssvampen och använde pensel. Pilligt var det, men jag gillar som sagt när penseldragen syns.